Upp & Ner I en dans med livet

Barnmorskebesök och tankar kring förlossningen

2012-01-24T10:49:00.000+01:00

Har besökt barnmorskan idag för lite provtagning och samtal kring förlossningen. Jag har lite lågt järnvärde men i övrigt hanterar min kropp graviditeten fint. Ligger på tio kilo plus och känner mig förhållandevis lätt i kroppen. Det jobbigaste just nu är att hjälpa Olle med ytterkläderna. Jag är inte spyless på att vara gravid, men jag längtar mycket efter att orka röra mig ordentligt igen. Ser fram emot långa barnvagnspromenade i vårvinterväder.

Hos barnmorskan pratade vi en del om våra förväntningar/förhoppningar/rädslor inför kommande förlossning. Helt ärligt är jag otroligt lugn och trygg inför vad som komma skall. Jag känner inget behov av att skriva ett förlossningsbrev utan litar på mig själv, min make och personalen på förlossningen till hundra procent. Det enda som kan skrämma mig är att Olles ankomst var väldigt hastig och om denna förlossning går snabbare kan det bli svårt att hinna fram i tid. Barnmorskan gav oss lite tips på vad vi kan göra om det verkar bli en förlossning efter E4an så nu känner jag mig mer trygg även där :)

I övrigt flyter livet på fint. Såhär i slutet av graviditeten blir det egentligen mest väntan på denna lilla människa som snart ska bli en självklar del av vår familj. Mamma, pappa, storebror och lillasyskon.

Tre korta veckor

2012-01-21T17:10:00.001+01:00

Så var det tre veckor kvar till bebisen är beräknad att födas. Tre veckor av fyrtio. Jag ser fram emot livet som tvåbarnsmamma. Jag längtar efter känslan av nyfödd liten som ligger näranära. Den ljuvliga spädbarnsdoften. Kärleken vid första ögonkastet.

Det kan hända när som helst nu. Men jag tror på ett februaribarn. Det är fantastiskt hur kroppen kan värka så av längtan. Längtan efter vår nästa familjemedlem. Snart snart.

Hejdå julen men mycket att se fram emot ändå...

2012-01-07T20:28:00.001+01:00

Trettondedag jul har passerat och det börjar vara dags att städa undan julen för den här gången. I början av ett nytt år längtar jag, likt många andra efter att rensa och organisera. Jag ska njuta den sista julhelgen och sedan tar jag tag i rensning och uppfräschning av hemmet. Vi ska förbereda lite för vår bebis som snart kommer till oss också. Jag ser fram emot vardag igen. Tider, matvanor och rutiner. Nu är vi inte en familj som släpper allt bara för att det är helgdagar men det känns ändå skönt med vanliga dagar. Olle har haft en lång och välbehövlig ledighet och vi har verkligen njutit. Av varandra och av att ha tid. Nu längtar han tillbaka till förskolan. Pappan i huset var också ledig mellandagarna och vi hade det så fint. Mycket utetid och ingen planering. Ljuvligt. Dessutom fick vi oss några sovmorgnar och det är så värdefullt.

Fina killar som snart är Storebror och Storkusin

Nu längtar vi efter bebis såklart. Och vårvinter. Jag får pirr i magen av längtan när jag tänker på vårvinter. Takdropp, sparkturer på isen, varm choklad och solsken i ögonen. Sedan kommer sommaren. Vi planerar en långhelg till huvudstaden med Olle i fokus. Naturhistoriska muséet, Skansen, Gröna Lund, Junibacken, picknick och hotellvistelse. Vi längtar hela familjen. Sedan spenderar vi stora delar av sommaren på stugan. Om vi inte har hittat ett hus. Då kanske vi bor in oss där. Nåja. Hur som helst har vi har mycket att se fram emot. Jag och min fina familj.

Om att bli mamma igen

2012-01-02T19:31:00.000+01:00

Nu är det sex veckor kvar till beräknad förlossning. När bebisen i verkligheten beslutar sig för att komma visar sig. Just nu känner jag att ju närmare vårkanten desto bättre, men vad jag säger i vecka fyrtio plus är en helt annan sak. Jag mår väldigt bra kroppsligt. Inga foglossningar eller annat smärtsamt och det är så tacksamt. Dock är raska promenader något av ett minne blott, förvärkarna minskar inte direkt när jag ska snabba på stegen.

När det kommer till tankar om förlossningen känner jag mig väldigt avslappnad. Jag hoppas att jag får återuppleva en liknande förlossning som den jag hade med Olle. Snabbt, smärtsamt och väldigt intensivt är ledorden men hellre det än någon utdragen variant som aldrig vill ta slut. Tiden efteråt är jag inte heller orolig över. Allting kommer att falla på plats och bli naturligt.

Vad gäller livet som mamma till två då? Jo, det är klart att jag funderar kring det. Jag vet att jag naturligtvis kommer att älska detta barn precis lika högt som jag älskar Olle. Men det är svårt att verkligen begripa hur det ska vara möjligt. Jag vet att mitt hjärta kommer att öppna en till dörr, fylld av kärlek till det liv jag bär inom mig. Såklart jag vet. Men hur det ska vara möjligt är svårare att förstå. Och det är klart att jag redan älskar. Att jag känner ömhet vid varje rörelse som nu känns så tydligt. Att jag fylls av lycka när jag hör hjärtljudens melodi. Men. Olle är det barn jag har hos mig. Det barn som måste komma först just nu. När jag håller det nya livet i min famn finns det två människor som jag för alltid kommer att vara knuten till. Som för alltid kommer att äga mitt hjärta. Mina två barn.Två liv som ger mig liv. Två själar som föddes i mig. Det är magi och det är fantastiskt. Och för stort för att kunna förstå. Men inte för stort för att känna.

2011

2011-12-31T13:56:00.000+01:00

Ett nytt år står vid dörren. 2012, året som bjuder på en ny familjemedlem, tvåbarnsföräldrar och en storebror. 2011 var ett fint år.

Jag började visserligen året med att tvivla på mig själv men kom igen snabbt, åter igen starkare än innan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag fungerar de senaste åren. Vad jag behöver för att må bra. För att känna tillit till mig själv. Det är en befrielse.

Olle hade det jobbigt på förskolan. Morgnarna kantades av gråt och ledsamheter. Jag hade ont i magen och i hjärtat. Vardagen var slitsam och allt jag ville var att ge Olle det han mest av allt ville ha. Tid med mamma och pappa.

Trots vintervädret avverkade jag ett antal löprundor utomhus på luncherna. Gott för själ och tanke. I takt med att januari gick mot sitt slut kom energin tillbaka till mig och jag kunde känna vardagsglädje igen.

I februari började längtan efter att utöka familjens medlemmar sakta komma till mig. Pappan i huset hade längtat länge och nu började även mitt hjärta önska ett till barn. Jag funderade på att skriva in mig på någon träningsanläggning men avvaktade och hoppades på mildare väder och ännu fler löprundor.

Mars kom med en husvisning där objektet fastnade i mitt hjärta. Jag trodde att det var huset vi skulle bo i. Tyvärr hade jag fel och vi gick lottlösa från en stenhård budgivning. Vi njöt av vårvinter med soliga dagar, aktiviteter på isen nedanför oss och luncher som intogs utomhus.

I april skrev jag ett inlägg om mina tankar om kroppen. Hur jag påverkades av saker jag inte vill att min tillvaro ska vara beroende av. Och hur jag tänkte [och ännu tänker] om kroppen och acceptans. Jag fick bra respons på inlägget som fick mig att tänka och skriva ännu ett inlägg i ämnet självkänsla som ligger mig så varmt och hjärtat. Påsken spenderade vi på mormor och morfars stuga med stora delar av min sida av släkten. Vädret var ljuvligt och vi gick omkring i kortärmat. Vi grillade, byggde koja och njöt av att känna sommarvittring.

Maj var en månad som kantades av mycket träning. Jag sprang in våren och kände mig verkligen i balans. Vår älskade lillasyster eller lillebror flyttade in i magen, fast det visste vi inte ännu [även om jag hade mina aningar].

Smygtog en bild på magen när det ännu bara var vi som visste.

I juni fick vi se min kära lillebror och svägerska glänsa på röda matten på studenternas balkväll. Jag och Olle gick på cirkus och hade jätteroligt. Tjejjoggen hoppades över på grund av bebisen i magen gav sin mor svårigheter att behålla maten. Jag fick ryggskott för första gången i mitt liv och fick verkligen öva på det jag gör sämst. Vara stilla. Jag längtade efter ledighet och fick semesterkänslor när övriga familjen var hemma och njöt solen. Jag fick en ny titel på jobbet och blev förutom Resursvägledare även Samordnare för Piteå, Luleå, Skellefteå och Boden. Vi firade midsommar på stugan med mina föräldrar och syskon. En fantastisk dag och kväll som avslutades med grillning över öppen eld till solnedgången. Olle hade också den värsta magsjuka jag varit med om. Kräktes trettio gånger under natten och var helt slut i två dygn. Vi hade också en jättefin dag på Hägnan i Luleå med Ollefarmor- och farfar.

I juli fick jag akut ont i magen och vi besökte vårdcentral, akuten, specialistmödravården och fick tillslut se ett litet pickade hjärta på det liv som min kropp tog väl hand om. Jag fick semester och spenderade dagarna med Olle näranära. Vi planerade bröllop och åkte på en helgvisit till Lycksele.

Sedan kom augusti och min födelsedag firades med familjen. Vi fortsatte planera bröllop och prova brudklänningen som började likna det den i slutändan skulle bli. Olle fyllde fyra år och vi hade ett jättefint kalas med släkt och vänner. Augusti avslutades med en galet rolig möhippa och jag ler fortfarande när jag tänker tillbaka på den underbara dagen och kvällen där så många av mina nära kära deltog.

I början av september. En gråmulen dag som klarnade upp i lagom tid till vår vigsel och den stund då jag blev fru Stenberg. Vår dag var fantastisk och jag hade inte kunnat önska mig mer. Jag är så tacksam över att vårt bröllop blev precis så som vi hade önskat. Min nyblivne make fyllde 30 år och firade honom med kalas i dagarna två.

Oktober kom och jag längtade efter kyla och riktigt höst, inte bara en massa regn som september verkligen gav oss. Mådde fortfarande väldigt illa och hoppades på snar lindring. Jag och Olle spenderade en fredag på stan och vi hade det fantastiskt mysigt. Något vi ska göra snart igen, innan lilla syskonet kommer till oss. Olle var mycket trött under hösten och somnade tidigt på kvällarna. En envis förkylning [eller flera] satte sina spår och vissa nätter hostar han fortfarande. Jag hade fortsatt mycket förvärkar och började fundera på hur mitt sätt att leva påverkade livet i magen och mitt välbefinnande som gravid. Vi ställde tillbaka klockan en timme och detta fick konsekvenser för den redan så morgonpigga ~~familjen~~ sonen.

I november längtade vi efter snö, och vad vi skulle få vänta sen. Julförberedelserna påbörjades så smått och jag åkte på den årliga julklappsshoppingen med en kär vän till grannstaden. Dagen försvann i ett rasande tempo och ingen av oss förstod vart timmarna tagit vägen.

December inleddes med sjukskrivning för min del och jag fick kämpa mycket med att känna ro. Något jag i dagsläget inte heller riktigt fått kläm på. Olle fick vara hemma mycket med mig. Han har ett stort behov av tid med mig och sin pappa just nu och det vill vi ge honom. Samtidigt är det så viktigt att han är på förskolan också. Nu påstår han dock att han längtar efter dagis och om en vecka är det dags igen. Efter en underbar julledighet spenderar vi nu de sista dagarna av detta år tillsammans. Lilla familjen som snart ska bli en till.

Nästa år hoppas jag att jag skriver att första året som tvåbarnsmamma har varit så bra som jag tror att det kommer att vara. Att sommaren bjöd på tillsammansledighet med stugvistelse och ett besök till huvudstaden med hela familjen. Att vi firade vår första bröllopsdag i vårt nya hus där vi trivs fantastiskt bra. Att vi och alla våra nära och kära har fått vara friska och att 2012 har varit ett år fritt från större bekymmer och oroligheter. I familjen och i världen.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag!

God Jul

2011-12-21T18:24:00.001+01:00

En riktigt God Jul önskar vi er! Nu har vi tagit jullov. Maken jobbar imorgon och sedan är även han ledig. Vi ska vara tillsammans hela julen, mellandagarna och nyår. Känns lyxigt och välbehövligt.

Lucia

2011-12-13T19:32:00.000+01:00

Luciafirande på förskolan. Betydligt varmare än förra årets -28 grader och precis lika fint.

Du äger mitt hjärta!

Tankar vid jul

2011-12-06T11:56:00.001+01:00

Skön tid just nu. Julförberedelser och snön som äntligen kom till oss. Jag är sjukskriven på heltid och försöker finna ro i det. Mycket förvärkar, en bebis som fixerat sig och gör sig redo att möta oss alla förväntansfulla. Dagarna går fort och tredje advent närmar sig med stormsteg. Därefter luciafirande på förskolan. Tiden spinger och jag försöker att inte springa med den. Jobbar med mig själv och med att hitta njutning i ledigheten. Även de dagar Olle är på förskolan. Det är en konst att verkligen vila, men jag övar mig och blir bättre på det hela tiden. Jag tror att det är till min fördel att vara sjukskriven just nu. Julen är verkligen min tid. Tid för lugn och stillhet.

I mitt yrke får jag ofta höra talas om hur julen och tiden innan skapar stress och ångest. Prestation och för mycket förväntningar. Rädsla att misslyckas. Jag försöker då förmedla min egen känsla kring julen. Jag har sedan länge bestämt att julen är helig. Jag vägrar låta den förstöras av stress. Jag känner mig aldrig så harmonisk som denna tid på året. Jag värnan känslan och låter inget ta udden av den. Vad gäller julklappar har jag läst på bloggar runt om hur man ställer sig till detta med att ge barnen [för?] mycket presenter vid jul. Inte heller låter jag den diskussionen ge mig dåligt samvete eller göra mig illa till mods. Olle får julklappar. Han uppskattar varenda en. Han är en tacksam människa. Ödmjuk. Empatisk. Medveten. Han hjälper oss att förbereda paket att skicka till Hoppets stjärna. Han ritar teckningar till vårt fadderbarn som vi sänder med ett brev där hela familjen varit delaktig i skrivandet. Han frågar och vi svarar. Och jag vet att den mängd julklappar han får inte kommer att förstöra honom på något sätt. Det handlar om mer vardagliga saker än antalet julklappar. Däremot tycker jag inte om den köphysteri som präglar samhället, inte bara vid jul. Jag köper inte bara för att köpa utan vill ge honom (och alla andra) genomtänkta julklappar.

Min fantastiska Olle. Vad jag älskar dig!!

Dagens mamma

2011-11-07T18:39:00.001+01:00

Mage vecka 27, Klänning Cubus, Leggings HM Mama, Stickade sockor från svärmor, Sjal HM.

Kanske inte den bästa kvalitén på bilderna, men bättre än inget tänker jag.

Om kroppen

2011-11-02T19:39:00.001+01:00

Jag blir lite ledsen när jag klickar runt på internet och upptäcker den hysteri kring kroppsform som sprider sig som en löpeld bland flera bloggerskor. Många av kvinnorna skriver om hur de tränar massor och äter lite. Hur de måste ut på en motionsrunda efter att ha ätit något mindre nyttigt. Jag blir ledsen eftersom jag vet att det inte är sund. Jo, att väna om sin hälsa är bra. Att vara vän med sin kropp och genom träning och hälsosam mat ta hand om den är bra. Men att inte kunna unna sig något utan kompensationsbeteende och dåligt samvete är inte hälsosamt.

Många skriver om ett missnöje med kroppen och en strävan efter att förändra den, men samtidigt om en önskan efter att vara nöjd. Och det är precis där problemet ligger. Det är en ekvation som inte går ihop. För jag är säker på att det handlar om aktiva val. Om att välja acceptans och bestämma sig för att vara nöjd. Jag säger inte att det är lätt. Gud nej, jag tampas också med känslor som inte alltid är positiva kring mitt utseende. Det tror jag de allra flesta gör någon gång lite till mans. Men mitt aktiva val är att göra allt för att motarbeta de negativa tankarna och byta ut dem mot positiva. Att tänka på hela mitt jag. Min kropp är inte bara en mage. Eller bröst. Eller rumpa. Den är en helhet och istället för att stirra mig blind på en kroppsdel försöker jag se helheten. Se hela min kropp, precis så som jag ser hela mitt jag. Jag vet att jag är mer än bara en egenskap eller förmåga. Lika lite som min kropp bara är en rumpa eller en mage.

Min kropp är fantatsisk. Den bär ett barn. När ett liv. Föder fram en ny människa till världen. Sedan producerar den all näring barnet behöver. Den är funktionell. Duglig. Kvinnlig. Unik. Och framför allt är det den enda kropp jag har. Den kropp jag har blivit välsignad med och den kropp som ska bära mig hela mitt liv. Jag väljer att vara snäll mot mig själv och min fantastiska kropp. Jag tar hand om den. Med hälsosam mat. Med motion som jag tycker om och mår bra av. Men också genom att släppa kontrollen och lita på kroppen. Att låta den vara så som den är skapt att vara. Att inte kämpa emot den.

Att välja att tycka om mig själv. Hela mig. Min kropp och mitt jag.

Tisdagsotta och kaffemaskin

2011-11-01T06:42:00.001+01:00

Extremt tidigt morgon även idag och jag längtar efter kvällen med dusch och thé i soffan. Är minst sagt en trött mamma idag.

Igår firade vi min moster som fyllde år. Hon bjöd på jättegod latte och jag funderar på om jag ska köpa mig en sådan kaffemaskin som hon har. Kanske kan cappuchino och latte machiato få mig att börja gilla kaffe. Tror att koffeinet kan behövas i framtiden med en bebis utan dygnsrytm och en fyraåring som vaknar senast sex på morgonen ;)

Nu ska jag fixa frisyren och lite fina kläder att pigga upp mig med. Kankse kan göra mig lite piggare?? Jag längtar efters snö och det ljus snön för med sig. Mörkare tider än nu finns inte. Det är verkligen kolsvart ute!

Tidiga morgon, tidiga kväll

2011-10-30T17:45:00.001+01:00

Tokunge!

Väldigt fin helg går mot sitt slut. Visserligen har maken jobbat både lördag och nu ikväll, men vi har ändå fått några timmar tillsammans. Jag och Olle har haft skön hemmatid, bakat och pysslat. Igår var han på kalas och idag har vi åkt runt och agerat gäster på diverse olika håll.

Inatt var det som bekant dags för klockan att ställas tillbaka en timme. Något som kan vara förödande för en familj med en mycket morgonpigg och extremt kvällstrött son. Klockan 4.10 imorse var det dags att vakna och somnade gjorde han strax efter fem nu på eftermiddagen. Jag är alltså inte överförtjust i detta med att ställa om klockan två gånger per år...Nåja, om några dagar är vi nog i fas igen. Hoppas jag...

Måndag hela veckan?

2011-10-10T19:18:00.000+02:00

Måndag igen. Jobb och förskola. Vardagsgrått men rätt fint, ändå. Maken jobbar ikväll och Olle sover gott sedan en timme tillbaka. Han är inne i en period av trötthet. Kanske förkylningen som envist hänger sig kvar som spökar. Dåligt matintag till följd av detta. Mörkret. Många faktorer som säkert spelar sin roll. Jobbigt att vara fyra år också. Och snart storebror. Liten men ändå stor. Vetgirig och frågvis. Förståndig. Klok. Funderande. Min lilla stora älskade pojke.

Den gravida mamman mår förhållandevis bra. Mycket sammandragningar precis som med Olle i magen. Funderar över hur jag påverkas av det runt omkring. Jobbet. Livet. Stress. Mår inte lika illa längre men är trött. [Över]känslig. Lycklig. Längtande. Den lilla i magen gör sig påmind allt oftare. Buffar och snurrar där inne i mig. Olle har fått känna bebisen. Pappan också.

Så vardagsgrått med guldkanter och ljuvliga helger med mycket tillsammanstid sammanfattar livet just nu. Är en lycka att jag kan dricka thé igen. Har saknat det. Massor!

Oktober månad med en solig start

2011-10-01T09:11:00.000+02:00

Första dagen i oktober. Jag undrar för mig själv var september tog vägen. En händelserik månad som försvann lika fort som den kom.

Lördag morgon och Olle dricker blåbärssoppa och jag te. Det finns inget finare sätt att starta dagen på än tillsammans i soffan. Under morgonen har vi sett några avsnitt av min favorit på barntv Elias. Strax ska vi klä oss och gå ut i härligt kyliga höstsolen. Maken jobbar hela helgen så jag och Olle myser mest omkring. Gårdagen spenderade vi på stan. Hamburgerlunch, inköp av vinterskor och nya byxor till sonen som vuxit mycket senaste tiden. Fika på Krokodil och avslutningsvis en sväng på matvarubutiken som anordnade aktiviteter för barnen. Fredagsmys i form av potatisgratäng och kyckling. Så enkelt och så fint. Ikväll kommer syster och Tim på besök. Middag och lördagsgodis står på schemat. Imorgon är det äntligen dags för barnteater och Olle har längtat länge.

Jag njuter verkligen av hösten. Önskar att oktober bjuder på mer sol och mindre regn än vad september gjort. Kylan har jag ingenting emot. Snarare tvärt om. Jag trivs bra med hög kall luft och mörka kvällar. Men regnet. Regnet gör mig trött och valet mellan att gå ut eller stanna inne blir ofta tyvärr till soffans fördel.

Men nu njuter vi en skön helg i lugnt tempo. Sol och kärlek.

Ännu en kalasdag

2011-09-17T07:45:00.001+02:00

Tidig morgon, i vanlig ordning. Chai-te och barntv. Känns väldigt skönt med helg. Idag ska vi ha ett litet kalas för Olle och några av hans kompisar. Vi hann inte med detta innan bröllopet, men idag är det alltså dags. Det blir fyra pojkar som ska få fika, leka och gå skattjakt. Vi har inhandlat kalaspynt i form av Spidermanservetter, -glas, -tallrikar och ballonger, allt enligt 4-åringens önskemål.


Trött mamma på en av sensommarens/hösten alla bjudningar hos oss. Så glad att jag slipper må kräk-illa varje dag nu!!!

Idag, ikväll och imorgon

2011-09-13T17:43:00.000+02:00

Har spenderat tisdagen i grannstaden tillsammans med en fin kollega. Jobbcoachmässa och sedan en lång lunch på restaurang. Gott och trevligt. Olle mådde bättre idag och ville verkligen till förskolan, så det fick bli så. Ikväll träffar jag några vänner på café. Känns fint att träffas. Prata ostört. Det betyder så mycket. Ger energi.

Imorgon firar vi älskade maken som fyller trettio år. Tänker på hur ung han var när vi träffades. Tjugoett år. Och jag tjugo. Drygt åtta år senare är vi nygifta, har vi en fantastisk son och en bebis som vi får träffa om några månader. Jag är glad över vårt fina liv tillsammans.

Måndag med vård av barn

2011-09-12T13:20:00.000+02:00

En hemmadag med trött Olle. Han är inte jättesjuk men verkar behöva lugn och ro. Förkylning som sitter i eller behov av stilla tid efter alls som varit med bröllop, kalas och planerande. Vilket som verkar det välbehövligt i alla fall. Behöver han ytterligare tid hemma tar maken över imorgon. Jag ska till grannstaden på jobbmässa. Ett roligt inslag i vardagsarbetet.

I övrigt känns livet väldigt fint just nu. Det är konstigt att det ändå känns lite annorlunda att vara gift. Inte bara i den bemärkelsen att mitt efternamn ändrats och ringen på vänster hand bytts utan. Kan inte riktigt sätta ord på känslan men är väldigt glad över vårt beslut att bli man och hustru och känner mig lycklig över min fina familj.

Resten av veckan är inbokad med fika på café, födelsedagsfirande gånger två och en helg näst intill utan planer.

Trött men piggare än på länge

2011-09-09T18:05:00.001+02:00

Familjen Stenberg

En trött mamma och en trött son var det som klev in genom dörren här hemma efter en veckas jobb och förskola. Sedan dess har vi hunnit ha älskade syster och lilla Tim på besök. Nu inväntas pappan i huset och då blir det fredagsmys i form av hemmagjord pizza med mozarella och salami. Helgen är här och jag har redan hunnit fira in den med en Chai-latte toppad med lite riven mörk choklad. Efter flera helger med fullt upp av planering, fest och bröllop känner vi alla att en lugn helg är precis vad som behövs.

Jag har varit piggare än på länge i slutet av denna arbetsvecka. Från i onsdags har jag mått mindre illa och varit pigg. Första dagen på elva veckor igår som jag inte mådde kräkilla hela kvällen efter middagen. Fantastisk känsla. Nu väntar vi på ultraljudet om knappa två veckor. Längtar efter den första titten på det lilla livet som redan gjort sig till känna genom ett par buffar från insidan. Härlig känsla. I kroppen mår jag väldigt bra. Trivs som förra gången fint med att vara gravid och vetskapen om att jag när ett liv inom mig gör mig stolt och lycklig.

Fru Stenberg

2011-09-06T18:16:00.000+02:00

En fantastisk dag och kväll med underbara människor. Jag kunde inte önska mig något mer. Vigsel i vacker och nästan fullsatt kyrka. Härlig fest med ljuvlig mat, goda vänner och älskad familj. Finaste tårtan. Kanonrolig fest. Som sagt, jag kunde inte önska mig mer.

Fyra fina år

2011-08-24T19:24:00.000+02:00

Imorgon är det din dag min älskade pojke. Imorgon är det fyra fantastiska år sedan du kom till oss. Du skänker oss sådan glädje varje dag. Jag älskar när du sitter i mitt knä, så nära att jag kan lukta i ditt hår. Det finns ingen som doftar så gott som du. Du doftar all kärlek i världen. Tänk vilken lycka att just jag fick bli din mamma. Att du blev min Olle. Min ljuvliga fyraåring.

Tankar om hösten

2011-08-12T21:55:00.000+02:00

Jag tycker verkligen om hösten. Sensommar som går mot höst. Kyliga kvällar. Tända ljus.

Ikväll har jag beställt förstoringar till ramarna jag fyndade på Kupan i veckan. Jag har en längtan efter att pyssla och funderar på att prova på scrapbooking efter tips från mina fina deltagare. Känner mig pigg ikväll. Jag har haft en bra vecka. På jobbet intressanta möten och olika livsöden. Hemma pyssla med enkla medel. En lampa från second hand för tjugo kronor och en ljusstake fyndad i boden på stugan fick köket att kännas lite nytt. Spetsdukar. En liten lykta. Små saker som gör skillnad.

Två av de bilder jag skickat efter som förstoringar. Ska få pryda en av väggarna i vardagsrummet

Vi har just förlorat en budgivning på ett hus. Jag drabbas alltid av plötsligt sug efter att göra om hemma efter varje förlust. Och ja, jag kan faktiskt börja kalla det varje gång nu eftersom förlorade objekt börjar samla sig på hög nu.

Så planerar vi bröllopet också. Eller ja. Festen blir en spontan tillställning med god mat och dryck och sen dansar vi så länge benen bär. Efter bröllopet ska jag klippa mitt hår. Jag längtar efter ett kortare, fräschare och lättskött hår. Hösten känns alltid som nystart för mig. Tid till att göra om. Baka. Sylta och safta. Boa. Sen gör säkert bebisen i magen sitt till. Älskade lilla liv.

Älskade mamma och mormor. Och jag. Också mamma.

Fin tisdag

2011-08-09T21:35:00.000+02:00

En fin dag på jobbet med intressanta möten. Hämta glad pojke på förskolan. Förbereda middagen inför kvällens bjudning. Fina syster och mamma har varit här ikväll. Laxsoppa och hembakat frukt- och nötbröd.

Ikväll mår jag bra. Jag längtar efter en promenad men Ante är på fisketur så jag får vänta till imorgon. Saknar att springa men har efter rekommendationer från barnmorskan (när jag får sådan värk i magen av löpträning) beslutat mig för att undvika denna träningsform under graviditeten. Får hålla mig till raska promenader med nya bungypump stavarna. Jag får se tiden an. Tänka att jag kommer att kunna springa igen. Just nu är det tid för annat.

Helgen som gick var min sista under semestern. Jag har haft en fin ledighet. Lite kort. Men fin. Med ett vackert avslut när min älskade vän äntligen fick sitt andra underverk i famnen. Vi har längtat och väntat länge på det lilla livet. Men nu är han här. Ännu ett mirakel är fött.

Ett plus som betyder allt

2011-08-06T21:17:00.000+02:00

Jag hade anat det. Känt det på mig. Nästan så att jag med säkerhet visste. När jag fick svaret klart och tydligt för andra morgonen i rad var jag inte förvånad. Med ett plötsligt sug efter skinkmackor med gurka och avsmak på te som slog till direkt. Illamående. Trötthet. Värkande lycka. Ett liv som växer i mig.

Jag är nu i vecka 13 och har haft turen att få se miraklet i magen en gång redan. Ett pickande hjärta. En liten ärta. Vårt andra underverk.

Ja. Vi ska alltså få den stora lyckan att bli föräldrar ännu en gång. Älskade Olle ska bli storebror. Jag ska bli mamma. Tvåbarnsmamma.

Det är stort och det är innerlig lycka. Jag njuter av vetskapen om att någon bor i mig. Växer i mig. Att min kropp när ett litet liv.

Igår fyllde jag 28 år och jag vet att detta blir ett fantastiskt år.

Semesterlunk

2011-07-25T07:21:00.000+02:00

Bröllopsfunderingar och planeringar, semestermys med bad och sol, stadsbesök, utflykter och stugvisiter är det som upptar all tid för tillfället. Spenderar dagarna med Olle och hamnar snabbt i vana mönster från tiden som heltids föräldraledig och studerande. Det är ljuvligt. Jag låter honom bestämma mycket av takten på dagarna och det är skönt att rätta sig efter en snart fyraårings önskemål. Först en lång mysig morgon i soffan med täcke och barntv. Sedan en cykeltur till lekparken eller plocka blåbär i skogen. Därefter lunch. Kanske hälsa på någon på eftermiddagen. Baka något. Lungt tempo. Vissa dagar får han hänga med på mina planer. En långpromenad på förmiddagen (med naturliga stopp på lekparker efter vägen), lunch på uteservering. Vi trivs tillsammans och jag hoppas att mina två semesterveckor känns långa och inte bara springer mig förbi. Jag behöver pausa från vardagen ett tag just nu...

Mera sjuk

2011-07-04T20:48:00.000+02:00

Hemmadag från jobbet. Ihållande smärta i magen. Besök på akuten. Inga svar. Sjukskriver mig imorgon också och hoppas att det går över snart.

Har faktiskt följt med Ante och handla idag. Skönt att ha god och bra mat hemma. Välbehövligt att komma ut lite. Har spenderat största delen av helgen liggande i soffan. Just nu längtar jag efter att röra på mig. Jag är leds sjukdomar och vill ha tillbaka mitt vanliga aktiva jag.

Ikväll äter jag glass gjord på vaniljkesella och hallon. Hur gott som helst och verkligen en ny sommarfavorit.

Händelserik tid

2011-06-21T21:31:00.001+02:00

Händelserik vardag just nu. Har fått en ny titel på mitt jobb och fungerar nu som Samordnare för Piteå-Luleå-Boden-Skellefteå. Roligt att få förtroende och mer ansvar även om karriärsklättring inte är min största drivkraft. Jag är stolt över det arbete jag utför med mina deltagare och jag vet att jag gör allt jag kan för att det ska bli en så bra tid som möjligt när de är inskriva hos mig. Jag är inriktad på relationerna och brinner för arbetet med människans utveckling. Sen är det såklart ett roligt plus att bli uppskattad och få positiv feedback från ledningen.

Var på ännu en husvisning ikväll. Intressant objekt och jag blev minst sagt positivt överraskad när mina förväntningar var väldigt låga. Vi får se vad som händer men jag känner mig glad. Och längtar efter att inreda och fixa i hemmet (kanske gör det grå vädret sitt till vad gäller det också).

Sedan ska vi ju gifta oss. Jag och min Andreas. Den tredje september går kalaset av stapeln och det ser jag såklart fram emot. Vi planerar inte så mycket utan tänker oss en spontan fest med härliga människor. God mat och dryck, musik och dans. Det kommer att bli hur bra som helst. Ska bli spännande med möhippa också, även om det nog blir en ganska lugn tillställning när många vänner är bebisbärare för tillfället. Mig gör det inget alls. Blir fint att träffas. Prata ostört. Umgås.

Så ter sig livet just nu. Fint. I det lilla. Och stora.

Lördagmorgon

2011-06-18T07:51:00.000+02:00

Tidig lördagmorgon i vanlig ordning. Hela familjen i soffan. Jag dricker Chai-te och njuter av ledig tid. Olle har hämtat alla sina dinosaurier och radat upp golvet. Det är fint med familjetid. Skönt att vara tillsammans. Nu är det två arbetsveckor kvar innan jag går in i en period med färre arbetsdagar per vecka för att sedan gå på semester några veckor. Det ska bli ljuvligt. Semestern spenderar vi i det lilla. Hemma. På stugan. En helgvisit till djurparken ett par tio mil härifrån. Vi är lite lediga tillsammans i år jag och Ante. Det var svårt att få tider att samstämma och vi fick pussla så gott det gick. Nåja, det blir bra ändå.

Senaste tiden i bilder och ord

2011-06-13T21:25:00.001+02:00

Vackraste bror och svägerska på balen.

Fin helg. Ljuvlig kväll på stugan. Solsken och värme trots sen timma. Finaste familjen tillsammans. Studentfirande. Härlig springtur. Cirkusbesök. Husvisning.

Just nu. Ont i ryggen. Riktigt ont. Hemma från jobbet idag och åtminstone imorgon. Jordgubbar och korsord i sköna fåtöljen.

Fortsatt längtan efter hus.

Semestervittring trots att det dröjer flera veckor innan jag går på välförtjänt ledighet.

Bokbeställning

2011-05-18T19:35:00.000+02:00

Har just skickat iväg en bokbeställning. Några födelsedagspresenter, några som Olle ska få så snart de landar i brevlådan och några till mig. Dessa två blir en direkt gåva till Olle. Kroppen och dess funktioner är ett vardagligt samtalsämne här hemma just nu och frågor som vad som händer om hjärtat slutar slå och varför flickor inte har snoppar diskuteras var och varannan dag. Roligt tycker mamman som gärna förklarar men ibland inte själv hittar de rätta orden eller kan ta saker på den nivån en snart fyraåring behöver få det förklarat. Det är uppfriskande med ett frågvist barn och jag känner hur jag utmanas varje dag i mitt sätt att beskriva och använda nya ord som hjälper honom förstå. Jag tror att vi kommer att få stor användning av denna litteratur i lilla familjen.

Lägesuppdatering

2011-05-03T20:26:00.001+02:00

Mycket som händer just nu. Beslut. Stora och små.

Vi ska på en visning av ett intressant objekt på torsdag. Intressant på det vis att det skulle kunna bli hur fint som helst. Om jag kan se förbi allt jobb som krävs innan vi når dit. Huset känns för tillfället aningen för centralt för oss. Vill inte ha centrum som granne. Å andra sidan förenklar det många av de aspekter som jag ser som mindre fördelaktiga med att bo utanför centrala stan. Vi slipper byta förskola, vilket bara det är en stor vinst. Cykelavstånd sommar som vinterhalvår till förskola och arbete. Även där en stor vinst. Gården känns (åtminstone utifrån de promenader jag tagit förbi huset och de bilder som finns på nätet) väldigt charmig och med stor potential. Nå väl. Spännande på torsdag alltså.

Ikväll skulle jag egentligen simma med kära vännen. Men mina och Antes planer krockade och mitt samvete sa mig att det var min tur att avboka denna gång. Spenderar dessutom morgonkvällen på café tillsammans med andra fina och hann med en promenad innan Ante åkte, så mig är det inte alls synd om. Rätt bekvämt med en lugn stillsam kväll.

I överlag är livet fint just nu. Bra balans mellan kost, motion och roligheter. Trivs bra när det händer saker och jag är delaktig samtidigt som tid för stilla ro finns. På jobbet har det lugnat ner sig. Har haft slitsamma veckor med tankarna på jobbet mest hela tiden. Skönt med en mer lätthanterlig tid nu alltså. Fortfarande mycket att göra, men inte övermäktigt. Vardagen känns lättare än för några månader sedan. Olle längtar efter att åka till förskolan och leka med bästa vännen. Lämningar och hämtningar går smärtfritt och de ledsamma morgnarna med gråt och krampaktiga armar runt halsen är ett minne blott och det är jag tacksam över.

Jag försöker hinna med att planera inför det stundande (nåja, inom en fyra månaders period) bröllopet också. Jag tror att vi kommer att få en fantastisk dag. Ser fram emot att fira tillsammans med älskade familj och vänner.

Så, ja jag har det väldigt bra.

Påsken 2011

2011-04-26T19:45:00.001+02:00

Min vackra solstråle

Kojbygge

När humöret sviker

2011-04-17T19:17:00.000+02:00

Lätt till irritation. På dåligt humör och ledsen. Så har min helg varit. Vet inte varför men jag har inte känt mig i närheten av på topp dessa lediga dagar. Jag blickar framåt och längtar efter några dagar påskledigt tillsammans. Förhoppningsvis har mammans humör bättrat på sig till dess. Och ja, jag vet att man inte kan vara glad jämt. Men ändå. Det känns inte bra.

Du gör mig lycklig!

Tankar om förra inlägget

2011-04-15T08:10:00.001+02:00

Fina ord som svar på inlägget nedan. Jag blir glad, men också ledsen. Tänk att det finns så många fantastiska människor som kämpar med sig själva. Som har svårt att acceptera. Jag undrar vad det beror på. Var kommer alla krav ifrån. Vi ska vara så mycket. Varför styr utsida och prestation så stor del av våra liv? Hur ska vi kunna förändra detta? Vem ska ta första steget och kommer någon att följa efter?

Jag tror att för att finna balansen och acceptansen att livet är och vi med det, måste vi göra ett val. Välja att vila i att alla är olika. I att det bästa är att vara sig själv.

Hur ska acceptansen någonsin kunna komma om du varje dag säger till dig själv att du borde förändra dig? Vara på ett annat sätt, se annorlunda ut. Ska du vara lycklig måste du vara si och så. Hinna med allt och lite till. Jobbet, barnen, vällagade maten, träningen, vännerna. Fest och vardag. Ljus och mörker.

Det är ganska självklart att känslan av att vara bra precis som man är inte infinner sig om livet hela tiden kantas av en strävan efter att förändra sig själv. Det är ju så självklart. Också så svårt. Men jag tror att nyckeln ligger i att göra det där valet. Att sluta försöka förändra sig själv. Att bestämma att jag är okej. Jag behöver inte vara på något annat sätt för att vara bra. Och jag kan inte vara någon annan och samtidigt vara mig själv.

När det känns i hjärtat

2011-04-02T15:37:00.000+02:00

Har filat på ett sånt här inlägg länge. Haft tankarna på att beskriva en känsla. Något jag har längtat länge efter att känna. En känsla av tillfredsställelse. Av att vara ett med mig själv. Jag har strävat länge efter att finna balans. Och skrivit mycket om vägen dit. Om att känna sig nöjd för att sedan åter falla. Ofta har min känsla av lycka och välbehag med nuet haft en samband med kroppsform och vågens siffror. Det är viktigt för mig att känna mig i form. Det ger mig så mycket att vara i rörelse. Att orka och att vilja. Och det får gärna vara en avgörande del i mitt må bra. Men jag vill inte påverkas av kilon. Inte känna behovet av att ställa mig på vågen med jämna mellanrum. Inte känna hur humöret blir på ett visst sätt beroende på vågens siffror.

Nu hade jag inte vägt mig på länge. Ätit bra mat. Sprungit. Simmat. Unnat mig det jag vill ha. Levt så som jag vill leva. Jag kände mig i fas. Som ett med mig själv. Insida och utsida. Vågen sa annat. Och naturligtvis kom den där välbekanta känslan. Du duger inte. Inte för dig själv. Inte i jämförelse med andra. Så jag tänkte på detta hela dagen. Vad är det för fel på min kropp. Jag äter bra mat. Visst unnar jag mig sötsaker ibland, men håller mig till helgerna och äter inte heller då några större mängder. Springer minst tre gånger i veckan. Promenerar. Hur kan jag då göra för att förändra. Med tanke på min historia är inga dieter aktuella. Ingen kolhydratsfri kost eller pulvervarianter.

Mitt i allt funderande slog det mig. Så tydligt. Som en blixt från en klar himmel. Insikten. Acceptansen. Det här är jag. Min kropp. Mitt jag. Mitt liv. Lev det och le för tusan. Jag vill inte vara någon annan. Och jag går med högt huvud. Även i bikini. För mig blir 2011 acceptansens år. En ny innerlig känsla. Och jag välkomnar den med öppna armar. Äntligen. Vad jag har kämpat för detta!

Jag skriver det här med glädje. För att det är så viktigt. För att vi är många i jämförandets land. Många som ser andra. Bekräftar men glömmer sig själv. Vi behöver tänka om. Tänka rätt. Bli fria och trygga i tanken. Att det är mer än okej att vara jag.

Där är jag nu. Mitt i acceptansen.

En lördagmorgon

2011-04-02T08:31:00.001+02:00

Njuter lördagsmorgonen med en kanna te tittandes på älskade Olle som övningscyklar fram och tillbaka i vardagsrummet på gårdagens inköp. Tidigare har han nöjt sig med trehjulingen men i år kändes den för liten för "snart" fyraåringen våran. Han älskar sin cykel och jag älskar att se honom så lycklig.

Nu kommer han och sätter sig i mitt knä. Kryper så nära han kan och viskar -Kom mamma, jag vill vara med dig! Så jag avslutar här. Tar tekoppen i ena handen och min älskade pojke i andra handen. Vi ska visst gå till lekrummet och bygga tågbana. Livet är fint och jag är lycklig.

Fina stunder utomhus

2011-03-29T21:53:00.000+02:00

I söndags åt vi alla måltider utom frukost och middag (då vi var bortbjudna) utomhus. Ljuvligt att känna solen värma mot ryggen.

Lycka är att äta utomhus

Mellis

Hamburgerlunch

Mitt i livet

2011-03-14T19:14:00.003+01:00

En ny vecka påbörjad. Skön helg med mycket uteluft i lungorna till ända. Men jag känner mig trött och sliten. Har längtat hem hela dagen. Efter Olle. Efter mitt hemma. Inspirationen flödar under dagarna. Tänker på allt jag vill göra. Inredning. Planering. Men varje kväll sköljer tröttheten över mig. Det är bittert men jag tänker att det får vara så nu. Det kommer andra tiden. Känner sådan djup och innerlig längtan bort. Till något nytt. Kanske är det hustankarna och längtan efter allt det jag så länge velat ha som blir ännu starkare nu, när solen lyser och lusten att husera bland plantor och fröer väcks till liv i mig.

Har haft intressanta möten på jobbet idag. Glädjer mig över den utveckling jag ser. Över att det jag säger gör skillnad. Att jag får finnas med i förändringen. I arbetet framåt. Sen är det andra aspekter som gör mig ledsen. Som jag inte har kunnat släppa och som inte vill lämna mina tankar.

Så är det nu. Med längtan efter sommar. Med ett omättligt behov av tillsammanstid. Med skön känsla i kroppen efter lång och bitvis väldigt tung springtur i värmande sol och stormvindar. En kanna te bredvid. Pärlhyacinten som blommar vackert på köksbordet. Mitt i livet.

Solen gör mig glad i själen

2011-03-05T19:58:00.004+01:00

Ljuvlig promenad på isen tillsammans med man och barn. Aktiviteter anordnat av lokala företag. Första stoppet blev vid korvgrillningen. Efteråt en nöjd pojke, mätt på korv och varm saft med en presentpåse från leksakshandeln i famnen. Fika hos mormor och morfar och sen hem till varm dusch, ännu en tekopp och sen jobb för Ante. Jag och Olle har spenderat kvällen i soffan. Lördagsmys med chips för honom och te till mig. Jag har hunnit baka Ulrika Davidssons kladdkaka som ska avnjutas tillsammans med lättvispad grädde och hallon framför Melodifestivalen.

Ikväll känns det så fint. Så välbehövligt med helg. Mys på morgonen. Solljuset som gör mig glad i själen trots förkylningen som slog bort mina planer på två längre springturer i helgen.

Fortfarande besviken men hoppfull ändå

2011-03-03T08:06:00.000+01:00

Ja, visst är vi fortfarande besvikna över förlusten igår. Känns verkigen i hjärtat den här gången. Men nu är det bara att ladda om. Detta var inte vårt hus. Tydligen. Hade en fin kväll igår trots allt. Älskade bror och svägerska kom förbi och hälsade på. Kaffe, chokladthé och mördegskex förgyllde tillsammans med mycket skratt onsdagskvällen. Jag somnade gott efter Sveriges mästerkock och har, stormen till trots haft en mycket skön natt.

Idag glädjs jag över att helgen snart är här. Jag hoppas på varma soliga dagar att spendera utomhus.

Så, jakten på drömhuset fortsätter. Det finns väl någon mening med det också. Nu blickar vi framåt. Vår förhoppning är fortfarande att hitta huset vi lägtat efter så länge, innan sommaren!

Så var vi där igen

2011-03-02T14:30:00.000+01:00

Besvikelsen är total. Den här gången var jag så säker. Känslan fanns där. Det där pirret i magen som jag saknat vid så många husvisningar sista tiden. Den där längtan som inte infunnit sig på länge. Allt kändes perfekt. Men när budgivningen startade och priset på huset snabbt steg över utgånspriset och närmade sig vår gräns för vad vi kunde vara beredda att ge för detta drömhus avtog lyckokänslan snabbt. När jag i förmiddags fick meddelande om att senaste budet nu överstigit det vi satt upp som tak kom besvikelsen.

Så ledsamt. Jag trodde verkligen att det var vår tur nu!!

Så som det är

2011-02-22T12:14:00.002+01:00

Längtar efter fina sommardagar

Just nu är det mycket att tänka på. Både positiva och negativa saker. Beslut som måste tas. Roligheter som kommer att ta en del tid men som nog kan medföra många härliga stunder i framtiden. Andra stora avgöranden som inte är aktuella riktigt ännu, men kanske inom en mycket snar framtid.

Gårdagen spenderades i grannstaden. Möte hela dagen lång. Hem för att äta och somna tidigt bredvid Olle, som hämtats tidigare från förskolan på grund av något som vi tror är sviter från förra veckans magsjuka.

Idag hade jag önskat varmare väder. Känner i kroppen att den varit stilla många dagar men en springtur i -25 grader känns inte som ett alternativ för mig. Tar en promenad på lunchen istället men den ger inte samma känsla. Nåja, det är bättre än inget. Funderat mycket på att skriva in mig på någon träningsanläggning, men jag avvaktar soliga dagar och springer mig i form även denna vår. Till hösten kanske jag tar steget in i ett gym. Känslan av att vara ur form är tråkig och påverkar mig mycket. Framför allt påverkas jag av att inte röra på mig. Jag blir trött, känner mig hängig och på sämre humör. Så jag hoppas att mars blir en varmare månad. Jag hoppas verkligen det!

Rösta på älskade Tim i Vi Föräldrars omslagstävling

2011-02-11T18:45:00.001+01:00

Rösta på världens finaste Tim!!

Mitt i allt ska man räcka till. Så sant.

2011-02-11T11:11:00.003+01:00

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag

Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

Upp som en sol

2011-01-28T12:08:00.002+01:00

Jag känner hur energin sakta men säkert finner sin väg tillbaka till mig. Jag känner det i kroppen. Att jag orkar igen. I humöret. I takt med att dagarna blir längre och solen lyser tinar jag fram. Tillsammans med alla andra vintertrötta människor runt omkring. Nu behöver vi sol. Jag längtar så.

Fina fredag gör mig glad. Avbokade möten på förmiddagen blev till en tidig lunch med härlig springtur i ljuvligt solsken och resterna från godaste tomarsoppan på det. Veckans sista arbetstimmar är här.

Snart infinner sig helglugnet.

Jobbiga tider

2011-01-24T12:02:00.002+01:00

Att börja veckan och morgonen med bråk och skrik är inte optimalt för humöret eller arbetsinsatsen vill jag lova. Dagen startade med utbrott utan dess like när Olle fick beskedet att det inte längre är helg och ledigt idag. Tårar och skrik. Sparkas hårt och sen krypa näranära för tröst och kramar.

Det gör ont i mitt hjärta när du är ledsen älskling. Jag vill inte att du ska behöva känna oro för att du ska till förskolan. Inte fråga varje morgon om vi är lediga idag, för att i nästa sekund bryta ihop när svaret kommer. Allt jag vill är att säga det du vill höra. Älskling, vi är lediga idag. Vi ska mysa och kramas hela dagen. Åka pulka och jag ska vara nära dig hela tiden. Det är allt jag vill säga. Men istället måste jag berätta att det är förskola idag. Och imorgon. Och onsdag. Torsdag. Men sen älskling, sen är det fredag och vi är lediga hela helgen tillsammans. Mamma. Pappa. Olle. Lilla familjen.

Jag påverkas otroligt illa av situationen vi har hemma just nu. Eller. Av vardagssituationen. Helgerna flyter på precis så som jag önskar. Men vardagen. Var dag.

Just nu har jag väldigt svårt att finna glädjen i vardagen. Jag är ledsen och trött. Utan energi.

Jag vill inte lämna honom i tårar. Jag vill inte bli arg för att jag är stressad. Jag vill att det ska ske en förändring väldigt snart. Hoppas att solen och våren kommer med ljusare vardag, inte bara utomhus utan att jag hittar vardagsglädje igen.

Dagens ord: Tacksamhet

2011-01-14T15:13:00.000+01:00

Just idag är det sådär fantastiskt skönt att vara jag. När finaste Ante kommer hem från jobbet med en vacker bukett tulpaner. Helghandlingen är avklarad. Chai-latte i soffan med älskade familjen. Ikväll äter vi tacos efter prinsen somnat in och njuter av att vara två. Jag har det så bra och är tacksam över allt det fina i mitt liv.

Nu tänder jag ljus inomhus och utanför dörren och njuter av fredagskänslan när den är som bäst.

Tack för allt jag har!

Tillit och tänkande

2011-01-07T12:59:00.003+01:00

Fredag och andra dagen av min långhelg. Så skönt att vara ledig. Njuter just nu av en kopp chokladthé och en julklappsbok med ljudet av kusintrion som leker så fint i bakgrunden.

För några dagar sedan knackade en gammal [o]vän på dörren och bestämde sig för att stanna ett par dagar. Jag lever än idag med en del sviter från min sjukdom som så länge var en del av mitt liv. Magsmärtor som kommer med jämna mellanrum och en gallblåsa som inte längre existerar i min kropp. All tvivel på mig själv och den obefintliga självkänslan gör sig inte på långa vägar påmind lika ofta. Faktiskt har jag kommit så långt att jag ser tecknen snabbt och väjer för de ohälsosamma tankarna direkt. Men ibland, när det har gått lång tid sen sist jag fick tänka till och vara medveten kommer tvivel och osäkerhet och slår ned mig. Jag är inte nedslagen nu, men måste vara medveten och aktivt tänka rätt. Men jag vet att det går över. Och just idag är det njutningsfullt att vara jag. Jag är rik och tacksam och ska minnas denna känsla när jag får oväntat besök nästa gång.

Året som gick

2010-12-30T14:57:00.005+01:00

År 2010 var året då jag blev moster till min Tim. Älskade syster blev mamma. Jag tittar på henne, på hur hon är med sin son. Så självklar. Så älskande. Jag tittar på henne och känner jag mig stolt. Och väldigt rik.

Året 2010 var också året som jag blev klar med mina studier. Tänk att allt slit. Alla sena pluggkvällar och tunga veckor utan någon stunds ledighet faktiskt hade en ände. Att jag kom i mål. Även det gör mig stolt.

Året 2010 var året då jag fick ett jobb. Ett jobb i den yrkeskategorin jag faktiskt är utbildad till. Ett jobb som jag älskar.

Vintern och Våren 2010 handlade mest om studier för mig. Jag spenderade timma efter timma framför datorn. Statistik och examensarbete rullade runt i hjärnan dagligen. Jag började springa under tidiga våren och hittade därmed en träningsform som gick att kombinera med den livsstil jag hade just då, hemmaförälder och heltidsstuderande. Jag sprang tjejjoggen och siktar in mig på att göra detsamma 2011, förhoppningsvis med någon minuts bättre resultat.

Sommaren 2010 var ljuvlig. Vi åkte till Lycksele och spenderade en underbar helg med käraste syster och hennes Henke. Lilla Tim bodde fortfarande i magen då. Morgnar i lekparken på campingen, med tekoppen i högsta hugg och en lycklig prins i klätterställningen. Ante hade semester och vi ägnade tiden åt stugmys, bad och lek. Firade midsommar och njöt av ljumna kvällar på bryggan, grillmiddagar och tidiga morgnar med värmande sol. Jag fortsatte springa och utvecklade snabbt både kondition och snabbhet.

Sensommaren kom och jag njöt av den sista tiden hemma med Olle men plågades också av ångesten i att lämna honom ifrån min. Att börja ett nytt kapitel och lämna det trygga bakom oss. Snart skulle förskolan komma in i våra liv och jag hoppades på att få jobba en del. Att ta det stora klivet in i det nya livet blev en omställning för oss alla. Inskolningen gick bra, men bakslag kom och än idag är det protester varje morgon innan förskolan. Men vi vet att han trivs och när vi väl kommer innanför förskolans dörrar är det aldrig några problem. Jag jobbade en del på städcentralen och trivdes bra.

I oktober 2010 fick jag nys om ett jobb som skulle passa mig och min utbildning klockrent. Jag blev eld och lågor men försökte ta det lugnt och sansat. Dagarna gick och tillslut fick jag komma på intervju. Vägen till Lycksele där intervjun skulle hållas var spännande och innehöll oväder och en påkörd ren. Väl i Lycksele fick jag ett positivt besked och började arbeta veckan därpå.

Så från och med den dagen ändrades våra liv ytterligare. Vi har nu möjlighet att köpa det hus vi vill ha. Olle är heltidsbarn på förskolan och jag har dåligt samvete varje dag. Jag vet att han inte mår dåligt på förskolan, tvärt om har han det jättebra. Vi är så nöjda med pedagogiken och framför allt pedagogerna. Men mammahjärtat gör ont ändå. Inte hela tiden, men alldeles för ofta. Jag tänker att det kommer att ge med sig. Att det kan ta lite tid bara. Och sedan den dagen jag började jobba heltid har tiden flugit förbi. Att december snart är slut och julen är förbi känns overkligt. Nyårsafton och är 2011 står vid dörren.

Så, mina förhoppningar om 2011. Att alla mina nära och kära ska få vara friska och må bra såklart. Alltid i första hand. Alltid viktigast. Dessutom önskar jag att vi hittar ett hus. Att jag får nytt efternamn, och att livet fortsätter vara ljust för mig och för alla mina älskade. Mer än så kan ingen begära. Får jag det är mitt liv precis så som jag vill ha det.

Julen i bilder

2010-12-28T18:13:00.003+01:00

Julfrukost

Fina granen

Förväntansfulla ögon

Läser julklappsbok

Olle &tomten

Tim & tomten

Världens finaste pappa och Olle

Mätta och nöjda efter mammas fantastiska julmat

Tims fina mamma och pappa

Spelar nya spelet

Trött liten en i nya lusekoftan

Mysigt hemma efter underbar dag

Spel, godis och thé avslutade julafton 2010

Världens finaste Pepparkaksgubbe

2010-12-21T07:56:00.000+01:00

Åh, vad jag älskar dig!

Härliga Juletid!

2010-12-20T12:43:00.001+01:00

Fin helg med mycket julmys. Fika tillsammans. Koka knäck. Lång frukost. Julmusik. Stadsbesök. Älskade syster med familj på besök. Grötlunch. Härliga stunder med de jag älskar mest. Adventsfika med Mamma och bror.

Idag måndag och jobb. Jag har blivit bjuden på jullunch tillsammans med mina kontorsgrannar. Mycket gott och uppskattat. En mysig stund som förgyller min måndag.

I veckan är det öppet hus på förskolan och jag ska hälsa på min prins. Fika och så ska han få visa mig runt i lokalerna. Berätta om sin vardag. Det känns som ett fint initiativ från personalen.

Nu är lunchen strax slut och det är dags att återgå till arbetsuppgifterna. Jag är så glad att jag trivs på mitt jobb.

Njutningsfull ledighet

2010-12-10T16:39:00.000+01:00

Firar in helgen med Chai-thé och Rocky Road i soffan tillsammans med älskade familjen. Ikväll äter jag och Ante middag när Olle har somnat. Fredagskvällen är vår kväll. Middag, tända ljus. Samtala med varandra.

Imorgon ska jag njuta. Av morgonvarm Olle nära. Av många koppar thé. Av helgfrukost. Av att inte behöva iväg. Det ska bli så skönt. Tänk vad ledigheten är värdefull.

Längtan efter friska dagar

2010-12-04T15:55:00.000+01:00

Riktigt julmys hemma hos oss idag. Lilla prinsen hostar illa fortfarande. Vi sover dåligt hela familjen och längtar efter friska dagar. Men idag njuter vi lördagen. Kaffe och thé till mamman och pappan. Festis till liten. Pepparkakor och Rocky Road till alla. Julmusik och måla ljuslyktor. En skön promenad med vagnen gjorde gott för oss alla.

Julskinkan i ugnen blir utgörs tillsammans med köttbullar, rödbetssallad och vörtbröd dagens middag. Kanske julmust till det.

Ikväll ser vi film och fortsätter nalla julgodis. Tur det går att göra nya.

Vård av barn måndag

2010-11-29T14:58:00.000+01:00


Efterlängtat julbak. Dinosaurier, racerbilar och mer klassiska gummor, gubbar och hjärtan

Jag försöker få till en bild till jobbets hemsida. Ser trött ut men bättre än så blev det inte denna dag. Nåja, den duger fint.

Har precis kommit hem. Idag är Olle hemma från förskolan. Jag och Ante delar dagen i mitten, han var hemma på förmiddagen och nu har jag tagit över. Ett jättebra system tycker vi. Ganska mysigt med kortmåndag och skönt för mitt bankande huvud att komma hem, koka en kopp thé och se lite Astrid Lindgrens jul med världens finaste barn. Han är lite febervarm men ändå pigg och nöjd. Blir nog en hemmadag imorgon också, får se om vi kör samma variant med halva dagen var eller hur det blir.

Helgen har bjudit på mycket mys. Årliga julklappsshoppingen i grannstaden med finaste vännen. God lunch och mysfika. Hemma väntade bästa familjen, hemmagjord pizza och fortsatt julmys. Igår träffade vi tomtar på stan, åkte hästvagn och åkte sedan hem till oss för adventsfika. På kvällen julbord med Antes jobb.

Nästa helg är likaså den vigd åt mysiga aktiviteter. Syster med familj kommer hit och julpysslar.Men först en arbetsvecka som förhoppningsvis går min väg med företagskontakter, deltagararbete och extern jobbcoachning.

Vackra tid

2010-11-19T21:43:00.002+01:00

Helgen inleds med chai-te och mörk choklad, ny tidning och tända ljus. Det känns fint i hjärtat just nu. Som att det faller på sin plats. Allting. På jobbet och hemma.

Helgen är vigd åt mys. Familjen. Gammaldags julmarknad. Baka julfika. Pynta lite. Lyssna på Sofia Karlssons stämningsfulla musik. Ladda inför kommande vecka som jag vet blir körig. Skönt då med lugn helg. Familjetid. Lång lördagsfrukost. Te i soffan. Det är ledighet för mig.

Har precis påbörjat julklappshandlingen. Olles klappar är färdiginköpta med hjälp av internet och loppis. Några böcker, bland andra en om favoriten Dora Utforskaren och ett pussel. En spark jag fyndade på loppis i somras ska slipas och målas innan jul.

Jag glädjer mig över julens intåg. Julen är min tid. Har alltid varit så. Jag trivs i det varmakalla mörkaljusa. Det vackrastilla. Tacksamhetens tid. Familjetid. Glittriga ögon.

Nästa helg åker jag på årliga julklappsshopping med finaste vännen. Det ger mig energi.

Lördagar är fina dagar

2010-11-13T19:36:00.000+01:00

Idag är det en bra dag. En riktigt bra dag. Olle sover visserligen sedan en timme tillbaka men fram tills tröttgråten slog till har i haft det hur fint som helst tillsammans. Stadsrunda. Gott fika. Tacolunch. Finaste syster med familj på besök. Soffmys. Klättra på snöhög. Somna tätt intill. Nu har jag kravlat mig upp ur sängen och inväntar Ante som snart kommer hem från jobbet. Jag har längtat hela dagen efter rostade mackor med kräftstjärtar och coleslaw.

Lördag i mitt hjärta.

Så kommer bättre dagar

2010-11-12T14:53:00.000+01:00

Tråkigheterna från början av veckan har avtagit. Olle sover en stund på förskolan (efter mycket kämpaglöd från fina pedagoger) och vi har fått en ny vardag. Han är fortfarande trött på kvällen men under kontrollerade former. Det är så skönt och jag är otroligt lättad! Dessutom är jag lycklig i hjärtat efter jättefin feedback från mina deltagare idag. Jag tackar och suger åt mig. Det känns fint att veta att det jag gör betyder något.

Idag är det fredag och helgen inleds med tacos och tända ljus tillsammans. Känns som en bra start på sköna helgen.

Smärta svärta

2010-11-08T18:29:00.002+01:00

Så brister hjärtat. När mamman får höra att älskade barnet gråter hela eftermiddagarna. Att han är trött och otröstlig. Min skatt. Vardagen mister sin glans just nu. Det är bara jobbigt. Plågsamt. Vetskapen om att det finaste jag har inte är glad där han är gör mig ledsen. Det skär i hjärtat och jag vill gråta. Gråter. Såhär jobbigt trodde jag aldrig att det skulle vara.

Jag kan inte skriva mer. Jag ser suddigt av alla tårar. Det gör ont att älska.

Vardag

2010-11-02T21:15:00.000+01:00

Så flyter livet på. I det nya. Är inne på tredje arbetsveckan nu. Det är med glädje jag jobbar. Skönt att komma till jobbet och vilja vara där.

Och imorgon hämtar farmor Olle på förskolan. På fredag hämtar mormor. Finaste ni. Jag är så glad över att ni finns.

Vi är lyckligt lottade och väldigt tacksamma.

Onsdag imorgon. Tiden går fort. På söndag går jag på föreställning i grannstaden. Har längtat sedan jag hämtade ut biljetterna. Trevligt med ett annorlunda avbrott i lämna-jobba-hämta-laga mat-söva-sova vardagen. Även om den också har sin charm. Vardagen. Ekorrhjulet. Måndagmorgon och söndagkväll. Allt där emellan. Livet.

Medaljen och dess baksida

2010-10-23T19:29:00.001+02:00

Och på jobbet går det jättebra. Fast det är galet mycket att lära sig och stressigt när inga rutiner ännu funkar som de ska. Och så tekniken på det. Nåväl, arbetet i sig är roligt. Så roligt.

Jag känner mig lyckligt lottad som känner så. Som är glad på mitt jobb. Det är så tacksamt.

Men det finns en baksida också. Det gör det alltid. Olle är trött. Långa dagar på förskolan. Samvete som gnager inombords. Tankar. Nytt för honom. Och för oss.

Lite tillsammanstid.

I helgen njuter jag av hans närvaro. Vill hålla om och känna nära hela tiden. Mitt vackra barn. Vad jag älskar dig.

Ny början...igen

2010-10-15T15:24:00.000+02:00

Så fick jag ett jobb. På måndag börjar åter igen ett nytt liv. Längre arbetsdagar och därigenom också längre dagar på förskolan för Olle. Regelbundenhet och rutiner. Utveckling och inlärning. Möte med människor. Hjälpa, stötta, coacha.

Jag är redo och hur laddad som helst!

Som det är just nu

2010-10-06T08:21:00.002+02:00

Idag stannar Olle hemma från förskolan. Vi ska baka inför morgondagens utflykt. Olle har önskat blåbärskaka. Så det får det bli.

Resten av veckan jobbar jag. Känns skönt. Arbetslöshet är inte roligt.

Jag försöker se tiden an och tänka att det är tillfälligt. Jag passar på att springa, handla, städa, läsa. Sånt som jag vill göra så att jag kan fokusera på Olle sedan. Men det är svårt. Svårt när han är ledsen och inte vill till förskolan. Svårt att vara ensam och hitta en njutning i det. Att se nuet och uppskatta det trots att jag egentligen önskar något annat.

Men, idag ska vi ha en fin dag, jag och min prins. Baka. Hoppa studsmatta. Dricka thé. Vara tillsammans.

Det känns fint.

Kärlek

2010-09-27T19:37:00.003+02:00

Världens finaste Tim

2010-09-23T19:06:00.003+02:00

En ny människa har sett dagens ljus. En prins har blivit född. En skatt större än alla andra. Livets ljus och mening. Älskade lilla Tim. Du är så välkommen till världen. Vi har längtat så. Du har fått de underbaraste människorna till dina föräldrar. Du är så högt älskad. Och efterlängtad. När jag ser bilderna på dig och din fina mamma och pappa känner jag mig så lycklig och stolt. Tänk att jag är din moster. Vilken gåva.

Jag kommer alltid att finnas här för dig älskade barn. Jag längtar så efter att hålla dig nära. Att se dig växa upp och få ta del av din framtid. Välkommen till världen vackra lilla Tim.

Sen sist då

2010-09-20T19:02:00.002+02:00

Dagarna går och blir så snabbt till veckor. Jobb och förskola tar såklart mycket tid. Livet är skönt just nu. En bra balans mellan aktiviteter och hemmatid. Precis så som jag tycker om det. Har hunnit prova på västafrikans dans och är som väntat hänförd. Jag känner mig fortfarande i lyckorus efter gårdagens pass. Förra veckan bjöd på föreställning. Mysigt tillsammans med finaste Ante. Fint att sitta nära och hålla handen. Tillsammanstid. Nu ikväll har han åkt iväg på kurs och kommer hem först sent på torsdag kväll. Jag saknar honom redan. Min kärlek. Finast.

Imorgon är det jobb och förskola. Hemmamys en stund innan middag hos mamma och pappa. Senare på kvällen får jag besök av älskade vänner. Jag ser fram emot en mysig kväll och god kladdkaka.

Livet är så skönt just nu. Precis så som jag vill att det alltid ska vara. Och kännas.

Det nya livet börjar nu!

2010-08-29T20:15:00.001+02:00

Så var det dags. Imorgon börjar allvaret. Det nya livet med förskola och förhoppningsvis arbete även för mig. Inskolningen börjar imorgon och det blir Ante som får sköta den biten fram till fredag då jag tar över den sista inskolningsdagen. Min förra chef från ett av mina sommarjobb som lokalvårdare ringde mig nämligen i torsdags och vill att jag jobbar måndag till torsdag till veckan. Det känns jättebra att få jobba och det blev en riktigt mjukstart med halvtid hela veckan. Skönt. Nu hoppas jag verkligen att det fortsätter finnas arbete till mig. Vi behöver en till inkomst och dessutom "behöver" vi som bekant ett hus. Utan inkomst-inget hus.

Olle som har varit risig i helgen med förkylning och lite feber längtar längtar längtar efter förskolan. Vi satt och tittade på bilder som förskolepersonalen skickade till oss efter en av deras utflykter förra veckan och Olle blev alldeles till sig och ville leka med barnen NU! Det känns fantastiskt skönt. Han börjar bli stor nu, min prins. Han längtar efter att leka med andra barn. Det är dags för det här livet nu. Visst känns det spännande och lite sorgligt att det liv och den vardag vi har haft så länge tar slut imorgon, men jag blir varm i hjärtat när jag ser honom längta, när jag tänker på hur roligt han kommer tycka det är med utflykter och utelek tillsammans med fina pedagoger och framför allt alla nya vänner. Jag blir glad när jag tänker på att jag kommer att få jobba och vi kommer kunna köpa ett fint hus. Jag blir lycklig när jag tänker på framtiden. Det är väl alldeles fantastiskt att det känns på det sättet. Så idag vill jag tacka för mitt fina liv. För den underbara hemmatid vi har haft tillsammans jag och min skatt. Och för den nya spännande tiden som står framför oss. Mycket roligt väntar. Jag är så glad över att få ta del av framtiden.

Älskade 3-åring

2010-08-24T21:10:00.001+02:00

Du förgyller vår värld bara genom att finnas till. Det finns inga ord som med rättvisa beskriver hur mycket vi älskar dig. Du ljuvliga människa. För tre år sedan, imorgon, 07.37 fick jag dig i min famn. Det vackraste jag någonsin sett. Min son. Mitt livs kärlek. Varje dag som går växer min kärlek till dig, trots att jag alltid är övertygad om att det inte går att älska mer än vad jag redan gör. Jag förundras över dig varje dag. Förundras över hur mycket man kan älska en annan människa. Du skänker så mycket lycka till mitt liv. Jag är så tacksam över att få vara din mamma. Jag vet att du vet att du är fantastisk. Det finns ingen som du. Du är allt. Min skatt. Jag önskar dig en underbar födelsedag. Min stora lilla älskling.

Hösten ger mig sköna känslor

2010-08-24T07:26:00.003+02:00

Jag får alltid en speciell känsla i kroppen på hösten. En känsla av lugn. Tillfredsställelse och njutning. Glädje. Och det är som att jag lägger in en stillsammare växel och stressar av så snart den krispiga höstluften gör sig påmind. Det är skönt. Stilla ro. Jag njuter av färgerna och tänker att jag vill spara den här känslan.

Dessutom mår jag väldigt bra just nu. Den sista semesterveckan vacklade jag lite i tro på mig själv och hittade mig ofta i situationer där jag jämförde mig själv med andra, alltid till andras fördel och min nackdel. Jag är glad att det var en kort svacka. Det är ju precis den där sidan av mig själv som jag har jobbat så hårt med och fortfarande får jobba med. Jag är glad när det ger resultat och de jobbiga stunderna med sviktande självkänsla blir kortare och mer sällsynta.

Känslan av att vara ett med nuet

2010-08-16T21:38:00.001+02:00

När jag står där. Genomsvettig. Efter två härligt jobbiga varv på grisberget.

När jag öppnar balkongdörren på morgonen och möts av krispig höstluft.

När jag sitter ihopkrupen intill min älskade i soffan och han håller sin varma hand på min.

När hela familjen vaknar tillsammans i sängen och Olle lägger sig nära nära och snurrar mitt hår mellan små fingrar.

När doften av päronpaj sprider sig i hemmet och älskade vänner kommer för att fika.

När jag är i nuet. I de fina stunderna. Utan att stressa vidare. När jag njuter av att vara här och nu. Då är jag lycklig.

Känna lugnet [före stormen?]

2010-08-15T22:05:00.005+02:00

Imorgon inleder vi den sista semesterveckan för i år. Visserligen ska jag plugga de flesta av kvällarna och åka till grannstaden för föreläsningar både torsdag och fredag. Men ändå. Vi får behålla semesterkänslan lite till. Det känns skönt. Långa frukostar och oplanerade dagar. Jag tror att vi ska bege oss ut i skogen för att plocka lite bär imorgon. Jag tycker om att spara en bit av sommaren till längre fram på året. Hallon till fredagskladdkakan och blåbär i morgonfilen. Koka lite sylt eller använda till bakning. Jag älskar att ta tillvara på det naturen bjuder oss på. Drömmer om både äppelträd, hallonbuskar och jordgubbsland på min framtida hustomt...

I övrigt har vi det bra. Så bra. Fina semesterdagar samlas till härliga minnen att plocka fram och glädjas över. På tisdag väntar en sedan länge inplanerad kräftskiva med fina vänner. Onsdag ytterligare en husvisning. Dagarna går. Det nya livet med allt vad det innebär närmar sig. Jag tror på framtiden. Det kommer att bli bra. Tillsammans fixar vi det. Det nya. Det okända och hittills oprövade. När jag läser förskolans höstplanering blir jag varm i hjärtat. Vår prins kommer att få det så bra. Nya vänner och dagar fulla av lek. Han längtar så mycket och pratar om förskolan varje dag. Vår fina älskade pojke. Vår skatt.

Men innan det är dags att ta de första stegen in i den nya vardagen ska vi fira en efterlängtad treårsdag. Olle har längtat efter sitt kalas länge. Många av hans vänner och släktingar har hunnit fylla år före honom. Men nu, snart är det äntligen hans tur. Det kommer att bli en jättefin dag.

Semesterlunk

2010-07-26T22:09:00.001+02:00

Just nu är livet så fint. Så harmoniskt och lugnt. Men jag känner mig fortfarande trött och sliten efter den krävande vårterminen. Det är tydligt att jag behöver vila, men samtidigt längtar jag efter att göra saker, umgås och var aktiv. Det är svårt att få ihop det med längtan efter vila. Men jag känner ingen brådska. Jag ska ta det lugnt, mysa och göra saker jag mår bra av. Jag tänker att jag ska lyssna på kroppen. Och känna efter. Imorgon kväll träffar jag finaste Ullis för fika och lite surr. Under dagen ska vi besöka kulturtisdag på svensbyliden. Det kommer att bli en bra dag.

Något av det som jag tycker allra mest om med semester är att kunna välja att inte planera. Att ta dagarna som de kommer och njuta av friheten på ett sätt som ofta inte är möjligt under resten av året. Att äta frukost länge, låta en löprunda ta tid, gå ner till stranden om solen dyker upp, spontanbesöka fina vänner. Semester är ljuvligt.

Idag går mina tankar till familjen som drabbades av den hemska olyckan igår. Jag tänker på barnet som överlevt och barnet som ännu kämpar för sin överlevnad. Så många liv som drabbas och världar som rasar samman.
Det finns inga ord...

Rapport från semesterland

2010-07-23T12:49:00.000+02:00

Igår lämnade jag in mitt examensarbete och jag kan inte beskriva känslan av att ha det ur mina händer för en stund. Det har varit slitsamt. Oj så slitsamt. Och jag har varit trött och less och frustrerad. Nu är jag lugn. Det känns underbart. Idag har vi haft en mysig förmiddag med lång frukost (efter sovmorgon till halv åtta hela familjen), nystädat hemma, härlig löprunda på Grisberget och en stor kopp thé efter tacorester till lunch. Just nu känns det väldigt fint. Jag har längtat länge efter känslan av att vara helt ledig. I tankarna och i kroppen.

Vi åker till stugan idag och kopplar av. Ante ska iväg på den årliga fiskresan så jag och Olle passar på att mysa med mamma och pappa en helg. Hoppas på mycket sol och fina dagar. På söndag åker vi hem och fortsätter vara lediga tillsammans. Vi har planerat lite utflykter och eventuellt en Umeåresa med lite shopping, god mat och fika för de vuxna i familjen som verkligen behöver tillsammanstid.

Nu ska jag packa och när vi kommer hem på söndag ska jag lägga upp lite bilder från vår underbara minisemester i Lycksele tillsammans med älskade syster och hennes Henke.

Hoppas att ni har det lika fint som jag!

Att spinga

2010-07-11T22:01:00.002+02:00

Det är i spåret. Bland träd och mossa. Till doften av en skog i ständig förändring. Nya färger hela tiden. Det är där jag samlar kraft. Andas. Finner mig själv.

Jag hade avvaktat hela veckan på grund av smärta i lårmuskeln. Det var med glädje jag cyklade till skogen. För att äntligen få springa. Men. Det gick inte. Inte alls. Sådant fysiskt motstånd och en kropp som totalstrejkade. Springturen blev en lång promenad. Utan musik. Till fågelkvitter och min egen andning. Jag måste lyssna på kroppen. Det vet jag. Och jag tänker att jag kanske förstorar det hela. Inte ser det i rätt perspektiv. Men för mig är det jobbigt. Att kroppen inte känns som den brukar och att den säger ifrån så stark till något jag tycker så mycket om. Varje gång någon passerade mig i spåret blev jag ledsen. Det är inte roligt när andra springer förbi (bokstavligen) med det man själv längtar efter. Varje gång jag försökte ta ett par springsteg fick jag ont. Det känns inte roligt och jag hoppas att det går över fort.

Att springa ger mig en känsla av frihet. Att orka. Att springa är en del av det som gör mig till den människa jag vill vara. En del i det hela. Den hela människa som gör medvetna val och väljer hälsosamma vägar. Att springa är en del. För mig är det en viktig del. Jag hittar balansen när jag springer och får perspektiv på saker som hänt. När pusselbitar saknas eller inte riktigt vill passa ihop. Och när jag får springa en stund och andas hittar jag mig själv igen. Återfår balansen.

Ett liv i väntan

2010-07-08T21:05:00.000+02:00

Jag längtar efter tidiga springturer, långa frukostar, dagar på stranden, yoga och fika i gräset. Jag längtar efter semester. Just nu väntar jag på att min arbetskamrat ska maila mig det finslipade examensarbetet så att jag kan kolla igenom och färdigställa diskussionen.Under tiden kikar jag runt på Styleroom och drömmer mig bort...

Imorgon är det fredag. Jag älskar fredagar!

Älska listor

2010-07-06T20:28:00.000+02:00

När jag bestämde mig för att hinna färdigt alla skoluppgifter innan Antes semester började jag göra veckolistor. Och jag är helt förbluffad över dessa listors kraft och påverkan på mig. Det är en så härlig känsla att få stryka över en avklarad punkt och jag riktigt längtar efter momentet. Tänk va, så enkelt det kan vara ibland. Såklart föddes en ytterligare en idé ur min egen reaktion på listor. Jag ska gå vidare med detta och göra vardagen så galet mycket enklare. Tänk va, jag har pluggat i över fyra år och först nu, de sista veckorna, verkligen förstått listans storhet. Jag har alltid älskat att skriva listor, men egentligen aldrig följt dem. Men nu, när jag vet vilken effekt de ger vill jag bara ha mer. Mer listor till världen!! Dessutom ska jag fixa en snygg listdesign som kan hängas upp och ge glädje för alla familjemedlemmar. Gillar inte de man kan köpa på matvaruaffärerna med rubriken "To do" eller "Shoppinglista" eller liknande. Jag vill ha en egen. Måste bara klura lite på designen först...

Förresten hörrni. Jag är kär. Igen...Gissa i vad? ;)

Laddar om. Igen.

2010-07-04T22:09:00.002+02:00

Skön helg går mot sitt slut. Jag har varit ledig från skolarbeta hela helgen, med undantag för igår kväll. Fint att få vara tillsammans. Jag längtar efter att dela fem lediga veckor med mina älskade. Ser fram emot bara vara tid.

Helgen har gått fort. I vanlig ordning. Besök på årliga kyrkmarknaden. Åkte därifrån med fina örhängen,jordgubbar och en ballong. Två löprundor, en varm och jobbig och en härlig och lätt. Grillmiddag. Lång frukost. Solsken. Cykeltur. Minigolf. Päronpaj och choklad.

Känner av magkatarr. En blandning av att inte riktigt sköta kosten under helgen och salladen med vitkål, lök och vinäger till goda grillmiddagen och stressen över att hinna allt skolarbete på inte fullt två veckor. Nåja. Jag laddar om batterierna. Imorgon kör vi på nytt. Sena kvällar. Tidiga morgnar. Snart är semestern här. Jag kan inte vänta...

Tillsammans betyder allt

2010-07-02T18:50:00.001+02:00

Har haft en riktigt fin dag idag. Harmoni och samspel. Härligt avslut med Olle i soffan, han vilande mot min sida. Somnande. Bära in tung kropp i sovrummet. Baka päronpaj och sakna sakna sakna ett hus, en gård, en altan att äta pajen på. Önskar att det snart ska vara vår tur. Drömmer mig bort och inväntar pajen som i brist på altan får avnjutas på vår stekheta balkong. Jag har ett fint liv. Ett rikt liv. Och jag är innerligt tacksam.

Med andad i halsen...

2010-06-30T20:45:00.002+02:00

Jag går på högvarv just nu. Fullspäckade dagar med lilla stjärnan. Plugg alla vardagskvällar och någon helgkväll i veckan. Jag gör allt för att få bort så mycket skolarbete som möjligt innan Antes semester. Jag behöver ledigtid, tillsammanstid och familjetid. Inte fullt tre veckor kvar. Ljuvliga, efterlängtade sommarledighet...

Fina midsommar

2010-06-26T22:47:00.004+02:00

Jag är så glad över allt fint jag har i mitt liv

Med sikte på semester

2010-06-21T19:57:00.002+02:00

Ny vecka, nya tag. Har haft fantastiska Ollefarmor här medan jag suttit i telefonmöte med min handledare för examensarbetet. Tänk om det kunde flyta på åtminstone lite...Nåja, jag håller hoppet uppe och fortsätter kämpa.

Tänker mig att allt skolarbete för sommaren ska vara nära på färdigställt när Ante går på semester. Vi behöver ledig tillsammanstid. Jag längtar och jag har ungefär fyra veckor på mig att färdigställa allt. Som vanligt är jag kolugn. Det hinner jag...

På fredag firar vi midsommar. På stugan i vanlig ordning. Jag ser fram emot god mat, lek och skratt tillsammans med fina. Olle längtar också till stugan. Min lilla prins.

Vi har det så bra tillsammans på dagarna. Det känns ofta som att det alltid kommer att vara såhär. Mysiga morgnar. Utelek. Läsa böcker. Efterlängtade biblioteksbesöket en gång i månaden. Lekträff med älskade vänner. Fina stunder. Tid tillsammans. Närvaro. Jag kommer att sakna detta så många gånger. När det inte längre är vardag. När jag kommer att spendera mer vaken tid ifrån Olle än med honom.

Jag vet att det är så livet är. Barn föds. Förgyller sina föräldrars liv. Mamman eller pappan eller båda två får privilegiet att vara hemma tillsammans med barnet. Ett år. Två år. Tre år. Sen är det dags att kliva in i cirkeln. På nytt eller för första gången. Jag vet att det är såhär det ska vara. Men hjärtat gör ont ändå.

När det känns så rätt

2010-06-18T19:46:00.002+02:00

Insikter och avsikter. Mål och handlingsplaner. Hjärna och hjärta har gått på högvarv.

Intensiva skoldagar i grannstaden som krävt mycket tänkande och agerande. Hur intressant som helst att jobba med sig själv, tillsammans med andra. Och lära sig hjälpa andra att hjälpa sig själva. Jag har känt mig på rätt plats. Som att det är det här jag vill göra.

Och jag önskar verkligen att jag får chansen att arbeta med intressanta, utvecklande arbetsuppgifter i framtiden.

Jag påbörjar helgen med päronpaj och grönt vaniljthé i soffan. Framför en film. Så enkelt och så efterlängtat.

Att vara sann mot sig själv

2010-06-06T22:23:00.003+02:00

För mig har det alltid varit viktigt att vara sann mot mig själv. Och att inte följa andras fotspår om de inte är åt det håll jag själv vill gå. Det är inte alltid lätt att gå sin egen väg och ibland blir det tokigt och fel och ibland blir det inget alls. Ibland är den enklare att stå stilla eller inget säga.

Under flera år var jag inte mig själv. Det var som att jag stod på sidan om och såg någon annan göra saker med mig kropp som jag själv aldrig skulle göra. Någon som gjorde saker jag aldrig har stått för. Saker som skadade både mig själv och andra. Idag är jag den jag vill vara. Jag går mina egna vägar. Jag gör hälsosamma val och vet vad jag själv mår bra av. Jag går på vägar som är bra för mig och försöker hålla mig långt borta från de mörka stigarna. Jag vill vandra efter soliga, varma stigar där det växer blåbär. Där min familj och mina vänner också vandrar. Där jag mår bra och kan vara mig själv. Utan att gör mig till. Utan krusiduller. Jag. Helt enkelt.

Firande och ett steg närmare målet

2010-06-06T14:17:00.003+02:00

Sveriges nationaldag. Glada barn med ballonger och flaggor. Stämningsfull musik och dansuppvisning. Efteråt glass och jordgubbar i soffan. Jag tänker att nästa år vill jag bjuda hem vänner och fira med fika och tillsammanstid. Jag hoppas hoppas att jag får bjuda hem alla fina till mitt hus nästa år...Det är en stark längtan nu. Starkare än någonsin faktiskt. Kanske för att jag snart är redo att arbeta (och förhoppningsvis får möjlighet till det också), en ny situation som gör det möjligt för oss att köpa ett hus. Kanske för att det är sommar och jag önskar mig en egen gård. Kanske för att alla vi känner bor i hemtrevliga myshus. Längtar gör jag i alla fall. Mycket.

Känslan i kropp och sinne är fortfarande bra. Ytterligare ett steg närmare examen idag när hemtentan i statistik lämnades in. Ett steg närmare målet.Tyvärr är mitt knä inte bra. Det gör ont och jag ställer in dagens löprunda. Istället yogar jag och hoppas på att det känns bättre imorgon. Måste förresten beställa en ny yoga-dvd. Härligt att känna utveckling även där.

När det stämmer

2010-06-05T20:51:00.002+02:00

Lycka är att springa en lång runda och känna som att kroppen flyger fram. Doft av hägg och nyklippt gräs. Fuktig, sval luft i lungorna. Jag känner mig fri och ett med mig själv. Känslan av att inte vara närvarande är borta. Trots att stressen över examensarbetet långt ifrån försvunnit är jag i balans igen. Det är som att jag verkligen är den jag vill vara. På alla plan. Inifrån och ut. Det är en underbar känsla!

Utflykt

2010-06-02T09:59:00.001+02:00

Skön morgon som blev förmiddag snabbt idag. Nu packar vi matsäck och åker på utflykt med Ollemoster. Härliga onsdag som bjuder på sol!

Välkommen juni

2010-06-01T12:33:00.002+02:00

Första dagen i juni och solen skiner. Det känns fint att årets första sommarmånad är här. Jag bär på en stor längtan efter att pyssla och starta upp olika projekt. Kanske är det solljuset som gör det. Som ger energi. Jag längtar så mycket efter en egen gård...

Under för middagen har vi fikat med fina vänner. Lekparken, godaste bullarna och busiga barn. Nu har vi just ätit lunch. Broccolisoppa känns kanske mer som en hösträtt men var väldigt gott ändå. Tillsammans med hembakat frukt- och nötbröd känns det som en klassiker som kommit för att stanna hos oss. Egentligen bara jag som tycker om soppa i vår familj, men skam den som ger sig, kanske kan övriga familjemedlemmar förstå sig på soppans storhet även de, så småningom. Har dock tvivel på att just broccolisoppa kommer att bli en favorit hos någon annan än mig.

Nåja, nu fortsätter vi dagen med biltvätt för att sedan hämta Ante på jobbet. Jag tänkte springa hem från Öjebyn idag. Har inte sprungit sedan i lördags, tror mina knän behövde vila för nu har jag inte ont längre. Får se hur det känns efter dagens löprunda.

Måndag it is

2010-05-31T08:31:00.000+02:00

Veckan startar lugnt med stilla morgon i soffan. Snart tar vi cykeln till öppna förskolan. Solen lyser på oss och efter Olles (och mitt) önskemål leker vi i den fina lekparken utanför öppna förskolan idag.

Jag har en bättre känsla idag. Det känns fint att vi får juni imorgon.

Här och nu

2010-05-28T21:56:00.000+02:00

Vet inte hur jag ska beskriva läget just nu, men det är som att jag gör två saker samtidigt precis hela tiden. Jag känner mig inte hundra procent närvarande på något plan men samtidigt med på allt. Det är olustigt. Jag vill vara närvarande och lägga min kropp och själ i det jag gör. Framför allt när det gäller Olle. Och Ante. Men så är det inte just nu och det gör mig ledsen. Jag ser andra människor och deras situationer men lyckas inte riktigt se mig själv. Och det känns som att jag inte är samlad. Inte i fas. Jag kan inte sätta fingret på vad det handlar om. Egentligen. Kanske är det stressen över examensarbetet som åter igen gör sig påmind. Kanske andra funderingar som tar energi och kraft. Ofta känner jag att det är så mycket jag vill och så lite jag tar mig för. Som att det aldrig riktigt blir av och som att jag går och väntar på rätt tillfälle. Och väntar och väntar. Det är precis såhär jag inte vill känna och jag måste lära mig att livet ibland står stilla. Mitt tålamod är inte överens med min livssituation just nu. Jag vill framåt. Jag vill att det ska hända saker. Åter igen ser jag andra. Bekräftar och beundrar. Och glömmer att se mig själv. Det är svårt att finna balans. Jag är där och nosar och lyckas klamra mig fast ett tag, men så blir det motvikt och balansen är rubbad.

Tids nog Anneli. Tids nog.

Ring ut det gamla...

2010-05-26T21:00:00.001+02:00

Tänk va. Snart är Maj månad slut och vi är inne på den första sommarmånaden. Det är inte klokt vad denna vårtermin har gått fort.

Läget just nu är väl sådär. Inte jättebra men ändå helt okej. Sommarplanering, examensarbete och en liten Olle som de senaste dagarna behövt extra mycket av mamma gör att jag känner mig sliten. Dessutom har jag ont i sidan på nedre delen av ryggen. Kan inte min anatomi särskilt bra men jag tycker att det känns som att en muskel värker. Jag väntar och hoppas att det ska gå över av sig själv.

Så, just nu ägnar jag alltså nästan all ledig tid till att skriva på och fundera kring examensarbetet. Hoppas på att vi ska vara klara för åtminstone inlämning innan den 16e juni då mina sommarkurser startar. Jag ser fram emot kursen i coaching. Tror att den kan bli väldigt intressant. Men mest av allt ser jag fram emot att hålla examensbeviset i min hand. Det känns overkligt att det faktiskt är väldigt nära nu. Att jag alldeles snart är färdigutbildad. Att den verklighet jag har levt i så länge ska bytas ut mot något annat. Det är en härlig känsla och väldigt spännande. De senaste åren har jag inte behövt fundera på vad jag ska göra och arbetslösheten har inte drabbat mig. Nu börjar något annat. Nu ska jag också vara där och fajtas om arbeten och visa framfötterna. Jag känner mig redo till tusen samtidigt som jag är galet osäker. Ibland blir jag rädd och tänker att hur tusan ska jag klara av detta. Hur ska jag kunna arbeta med något som är så svårt. Där det inte finns några manualer eller mallar. Där allt är olika och inget detsamma. Med människor. Jag känner i hjärtat att det kommer att gå bra, men hjärnan tänker så förbaskat mycket jämt. Jag är glad att jag har lärt mig att lyssna mer på hjärtat än vad jag gjorde innan. Hjärnan snackar så mycket skit ibland. Och jag är ju en stjärna!

Finaste helgen i bilder

2010-05-24T14:46:00.000+02:00

Att vara lycklig

2010-05-11T13:35:00.000+02:00

Maj månad springer fram och jag med den. Bokstavligen. Jag försöker hinna med fyra springturer per vecka och hittills går det jättebra. Jag springer med lätta ben och glädje nu. Det är en frihet i att orka och känna sig stark. Jag känner mig fortfarande väldigt balanserad och i fas med livet. Det är som att jag äntligen är den jag vill vara från insidan och ut. Jag jobbar med mig själv varje dag och finner glädje i de små sakerna. Ibland tänker jag att min förmåga att lätt känna glädje kan ha att göra med min bakgrund med ätstörningar och dålig självkänsla. Att jag, efter allt arbete med livet och med mig själv vet att mycket handlar om att tänka rätt. För att känna genuin lycka tror jag att man måste tycka om sig själv och den situation man befinner sig i. Liksom vara ett med sitt liv. Och det är jag just nu.

Men, jag tror inte att lycka är något fast och fixt. Jag tror att man kan vara lycklig i en situation, med en annan människa, med sig själv, med sitt arbete, med sin fritid osv. Jag tror inte att någon människa är lycklig varje dag, hela dagen. Men att se sig själv, vårda livet och kroppen och välkomna kärlek, närhet och trygghet och inte vara rädd för att göra misstag gör det enklare att se något fint i varje dag. Jag tror att utveckling och livsglädje handlar om att våga göra fel och gå vidare och våga vara stolt när det bli rätt och känns bra. Inte skämmas för sin bakgrund och inte tro att man är det man gör. Veta sitt egenvärde och tro på sig själv och andra. Glädjas för sina medmänniskor och tro på att de gör detsamma för dig.

Enkla ord som inte alltid är lättast att efterleva. Men med dem i tanke och handling tror jag att det är lättare att känna glädje till livet och lycka i själen.

This is how we party

2010-05-04T21:33:00.001+02:00

Balanserad inifrån och ut

2010-04-30T22:25:00.001+02:00

En väldigt fin valborgsmässoafton går mot sitt slut. Dagen har varit sådär härligt stilla trots att vi har pysslat på med olika saker mest hela tiden. Jag har varit på ett tandläkarbesök och till min stora glädje har jag fortfarande toppentänder. Vi har fikat på stan tillsammans, hela fina familjen. Och det om något tycker jag är mysigt. Sedan hem en sväng. Vila för lilla hjärtat och en härlig springtur med väldigt pigga ben för mig. Skönt med tanke på hur jobbigt det var att springa i förrgår. Tacomiddag och sedan majbrasa med korvgrillning i typiskt aprilväder. Hoppas maj kommer med solen!

Nu har vi precis ätit kladdkaka med färska jordgubbar och grädde.

Jag skriver mycket om balans nu. Jag vet. Men det känns så aktuellt. Och viktigt. Jag känner mig så stark och så medveten om att de val jag gör är de rätta. Jag tror på att en hälsosam livsstil påverkar människan från insidan och hela vägen ut. Att det syns när någon mår bra. Jag tror på långsiktighet. På närvaro och avslappning. På att det inte finns några genvägar. På att alla måste finna sin egen balans.

Jag ser det när jag tittar i spegeln och jag känner det varje dag. Hur bra jag mår när jag tar hand om mig själv. När jag ger mig själv tid. Det är en fin känsla.

Tack älskade vänner för en jättefin kväll!

2010-04-25T18:14:00.002+02:00

Efter en toppenkväll igår med de underbaraste vännerna i världen är jag fulladdad av energi inför kommande vecka. Mycket skolarbete att påbörja och färdigställa. Måste verkligen ta igen förra veckans sjukdomskvällar i soffan. Nu känner jag mig nästan helt återställd och hoppas hinna/orka med ett par springturer under veckan som kommer. Jag längtar!

Ikväll ser vi film, dricker thé och äter päronpaj och det känns som en fin avslutning på en superhelg.

Längtan och familjetid

2010-04-23T19:53:00.000+02:00

Fyra dagar sedan jag senast sprang och jag saknar det. Förkylning och inflammation i bihålorna gör mig trött och orkeslös. Men vad jag längtar efter uteluft i lungorna och pigga ben på bar asfalt. Det är en lycka i att springa. I att orka. I att verkligen längta efter att röra kroppen. Hoppas att jag blir frisk snart och kan återgå till träningen.

Imorgon är festligheter inplanerad och jag önskar att jag känner mig piggare imorgon än vad jag har gjort under veckan. Jag vill vuxenprata med finaste vänner och dansa till härlig musik. Hoppas hoppas...

En fin eftermiddag är till ända för underbara Olle. För oss vuxna fortsätter den en stund till. Familjedag med efterlängtad hamburgermiddag och teaterföreställning har varit uppskattad för såväl föräldrar som barn. Det är fint att kunna umgås och ge varandra tid. Ikväll njuter jag av en kopp thé och honungsmelon. Det känns bra.

Måndag med spännande och viktig uppgift

2010-04-12T12:37:00.003+02:00

Så var det måndag igen. Jag tycker om måndagar. Faktiskt. Men jag älskar fredagar. Såklart. Nåja, måndag it is och det känns väldigt fint. Jag kämpar på med examensarbetet som tyvärr går aningen segt faktiskt. Svårt att hitta relevant litteratur och svårt att hitta nog många respondenter. Men det går framåt och jag är fortfarande väldigt avstressad. Och det känns bra.

Något annat som känns bra är att jag har anmält mig till och blivit antagen som "mammacoach" till kvinnor som lider av ätstörningar och är gravida eller har barn. Åtagandet innebär att jag kommer att finnas som samtalsstöd och "bollplank" till en eller flera kvinnor som behöver stöd i sitt tillfrisknande. Inte på något sätt professionellt men väl medmänskligt och engagerat ska jag ta mig an den här uppgiften och det känns väldigt fint i hjärtat. Att jag kanske kan göra något för en annan människa genom att framför allt lyssna, men också genom att berätta min historia och om hur jag kände under min resa mot ett friskt liv (och hur jag fortfarande ibland kan behövs väja för hinder och fokusera för att ta rätt vägar, inte kanske vad gäller mat och ätande men väl självkänsla och tro på mig själv). Jag är stolt över mig själv och min resa. Det vill jag förmedla. Stolthet och trygghet. Att det går att bli frisk från en ätstörning. Att ingenting är omöjligt och att hur jävligt det än känns så blir det bättre. Det är jobbigt och det är fan inte roligt men det kommer bättre tider. En tro på framtiden. Det är vad jag vill ge.

Examensarbete och allmäntillstånd

2010-04-06T22:20:00.001+02:00

Så var påsken slut. Vi har haft många fina dagar och helgen har känts lång. Jag är utvilad (om än galet trött just idag) och redo att ta mig an sista delen av denna vårtermin. Jobbet med examensarbetet går sakta framåt och jag tänker mycket och försöker formulera och skriva ner. Det tar tid, det tar kraft, det är svårt och det är roligt. Skönt att jag har lyckats hitta något som väcker mitt intresse varje gång jag plockar fram det.

I övrigt mår jag fortfarande väldigt bra. Jag är balanserad och trygg. Det finns massvis med arbete att göra i skolan och jag känner mig energifull och stark. Och faktiskt inte det minsta stressad. Jag har ingen rädsla inför hösten (annat än att mammahjärtat svider lite när förskola kommer på tal), jag är ganska säker på att jag kommer att få jobba. Om inte med det jag är utbildad till (som jag såklart helst av allt vill) så alldeles säkert med något annat tills mitt drömjobb dyker upp. Och får jag inget jobb så läser jag vidare, kanske mer psykologi eller så något helt annat. Är ganska sugen på fortsättningskursen i familje- och föräldraskapspsykologi. Men vi får se. Jag ska söka in till de kurser som känns intressanta och står jag utan jobb till hösten så har jag ett jättebra alternativ.

Just nu känns i alla fall livet väldigt fint. Det är vår. Mina ben springer fortare och lättare än förut. Och kanske kanske springer jag något lopp i vår och sommar. Om lust finns. Och ork. Just nu finns det mycket av båda.

Glad Påsk

2010-04-03T18:36:00.002+02:00

Vi har en väldigt fin påsk. Lunch med älskade svärfamiljen. Påskfika. Springturer. Hopp i vattenpölar. Massa god mat. Mysiga kvällar. Och världens finaste påskhjärta.

Med längtan efter sommar

2010-03-28T22:35:00.002+02:00

Och helgen har i vanlig ordning gått alldeles för fort. Och den har varit så fin. Jag älskar helger. Verkligen. Nu väntar en stenhård pluggvecka. Jag satsat på att kunna vara ledig större delen av påsken. Jag tycker om påsken. Det är mysigt och väl behövligt med lite firande såhär på vårkanten, även om våren i sig tycks dröja. Jag ser fram emot påskmiddag hos mamma och pappa, övernattningsfrämmande i form av älskade syster, påskägg och massa mys med mina kära. Det kommer att bli toppen.

I övrigt är jag glad över ljuset. Det är skönt att det inte är becksvart när klockan är fem. Det är alltså okej för en sådan mörkrädding som jag att gå en promenad eller ta en springtur på kvällen nu mera. Härligt! Snart är det ljust hela natten. Länge leve Norrland! Oj vad jag längtar efter ljusa ljumna nätter, smak av grillat, havslukt, gräs mot bara fötter och solbränd hud. På torsdag är det April. Sedan sköna Maj och så helt plötsligt är sommaren hos oss. Fina fina sommar. Tack för att du kommer varje år.

Fina fredag

2010-03-26T22:24:00.000+01:00

Med mörk chokladmousse, en stor kanna te (köpte en ljuvlig tekanna och två goda teer i Luleå igår), tända ljus och min älskade bredvid i soffan blev denna kväll precis så som jag hade önskat. Ibland ligger alla pusselbitar bara på rätt plats. Det är skönt tycker jag. Fortfarande känns det som att jag har knäckt en viktig kod. Jag vet inte om jag någonsin har känt mig såhär balanserad. Det är klart att det finns saker jag fortfarande jobbar med. Livet blir ju liksom aldrig färdigt och hela tiden sker utveckling. Men det känns verkligen att jag har nått en milstolpe i mitt liv. Jag är där nu. Dit jag så länge jag strävat. Det är en befrielse. Jag är övertygad om att det kommer bakslag, men jag är stark nog att hantera dem. Fantastiskt känsla!

Dagens önskan (förutom världsfred och rättvisa;); Att jag vinner auktionen på tradera och äntligen får mig en efterlängtad stringhylla. Håll tummar och tår!