Fin dag

Vi har haft en så fin dag på isen idag. Olle har fått åka häst och släde, klappa renar, leka med farmor, moster och lillkusin. Dessutom fick han pimpla upp en godispåse i fiskedammen. Efter isturen som varade i nästan tre timmar bjöds det på kaffe, te, fika och salta pinnar hemma hos oss. En väldigt mysig dag alltså. Nu har pappan i familjen kommit hem och vi har precis ätit god middag i form av helstekt fläskfilé. Han och Olle duschar nu och efter det ska vi ha myskväll hela familjen han Olle bestämt. Blir spännande att se hur länge den myskvällen varar med tanke på att Olle inte brukar orka hålla ögonen öppna längre än sju (men somnar oftast innan dess också).

Storebror bygger till lillebror

Konstverken

Renarna var spännande

Finaste farmor

Kusinmys

Vackra barn

Varvar ner med film och salta pinnar

Lördagmorgon

Storebror bygger legofigurer till lillebror som verkar väldigt imponerad av konstverken. Jag dricker te och klurar på en ny bloggdesign.

Idag ska vi umgås med svärmor, syster och barnens lillkusin. Det anordnas en Familjens dag på isen nedanför oss med aktiviteter för barnen. Blir en fin dag!

God morgon måndag

Olle blir så stor i sin one piece

Myser med pappa efter matstund

Måndag och ny vecka. Vi fick en mjukstart på veckan då Ante inte behöver iväg förrän efter lunch. Just nu springer han och storebror av sig ute. Blir en lugn eftermiddag senare. Olle är förkyld så en film, lite casewnötter (Olles favorit) och dagens hundrade kopp te till mamman känns som en bra plan. Får besök av Ollefaster i eftermiddag också. Hon åker utomlands imorgon och kommer för att umgås och äta middag med oss. Mysigt!

Uppdatering

Lillebror har just vaknar för dagen (natten)

Nöjd skoterkille (som ser ut som sin mamma när hon var liten)

Fint att hinna ägna sig bara åt Olle en liten stund

Så var sista dagen på föräldraledigheten för pappan i familjen här. Egentligen var tanken att han skulle vara ledig över sportlovet också men av olika anledningar blev det inte så. Det känns jättetråkigt och helt ärligt känner jag mig inte riktigt redo. Gissningsvis känns det svårare för att jag varit så inställd på längre tillsammansledighet. Det blir intressant att se hur dagarna blir iaf. Lillebror tycker om att vara vaken på natten och somnar i lagom tid tills storebror vaknar för dagen.

Nåja nog kommer det att gå bra. Jag känner mig bara snuvad på de där lediga dagarna tillsammans. Men en vecka går fort och jag hoppas att vi kan njuta tillsammans jag och mina fina barn.

Hur går det annars för oss då?
Jo det fungerar faktiskt bra i det stora hela. Storebror väljer gärna sin pappa framför mig i dagsläget. Mycket av min tid går ju åt till amning och vila då det finns möjlighet. Ante är mer tillgänglig till lek då såklart. Sen är det också lite svårt att lyssna på vad jag säger just nu också. Olle har lätt för att ignorera mig. Jag tänker att det nog är ganska jobbigt att bli storebror och att det visar sig på många olika sätt. Förhoppningsvis går det över snart för det är minst sagt irriterande att prata för döva öron.
Så snart vi fått lite ordning här hemma med amning som är mer regelbunden och när vi börjar lära oss Svantes sovmönster ska jag hitta på något roligt med Olle. Bara han och jag. Gå på bio kanske. Det skulle nog behövas lite mamma-och-storebror-tid.

Olle är väldigt fin med Svante. Noga med att han ska vara där vi är och vill hela tiden kolla så att han inte har vaknat och ligger själv utan att vi plockar upp honom. Svante har lite jobbigt med magen, framför allt på kvällarna. Han tycker som sagt om att vara vaken på nätterna och sover mer än gärna på dagarna. Han hade precis likadana tider i magen. Under dagarna var det så lugnt med sparkar men kring tio på kvällarna satte det igång ordentligt och fortsatte fram mot natten. Det är fränt att det häller i sig även när han har kommit ut (även om jag skulle föredra den motsatta varianten med vakna dagar och sovande nätter. Men jag är inte orolig, det kommer i sinom tid). Vi har världens finaste barn och jag vågar nästan inte tänka på hur lyckligt lottad jag är som får ha dessa pojkar i mitt liv. Fantastiska Olle och fantastiska Svante. Tack för att ni finns hos mig.

Bilder

Storebror pysslar om lillebror

Farfar hälsar på

Den allra första bilden

Tankar en lördagmorgon

Lördagmorgon i soffan med storebror. Pappan och lillebror sover gott i sängen ännu. Vi har hunnit med frukost, dagens första tekopp och nu kikar vi på barntv och sitter nära. Mysigt att bara få rå om min stora lilla kille en stund. Helt ärligt hade vi förväntat oss mer motstånd och protester från Olle i samband med Svantes ankomst men det har hittills gått så smärtfritt. Vi har pratat mycket om detta under graviditeten, jag och min make. Om hur viktigt det är att Olle får vara delaktig i allt det nya men att han fortfarande får vara liten. Fyra år. Att vi pratar med honom och ger honom positiv uppmärksamhet även när vi är trötta och kanske irriterade. Att vi finns där för honom, precis så som vi gjorde innan han blev storebror. Det är fantastiskt skönt att pappan i familjen kan vara hemma med oss de första veckorna. Allt är så skört i början. Med ett nytt litet liv. En storebror som behöver kramar och vill vara nära. En mamma som är trött och har ont. Men vi har det väldigt väldigt fint. Allt känns väldigt lugnt och tryggt. Jag är duktigare på att känna efter denna gång. Att säga nej till besök om jag är trött. Att strunta i att städa. Att slå igång en film till Olle om jag behöver vila. Att erkänna att jag inte orkar hela tiden. Jag känner mig inte det minsta stressad utan njuter av detta nya liv som precis börjat för mig och min fantastiska familj.

Idag firar vi lördag tillsammans. Jag och mina älskade killar. Pappan och Olle ska åka iväg och pimpla en stund med morbror Ante efter lunch, sen ska vi köpa lördagsgodis och så kanske jag och Olle åker en sväng på bokrean.

Bjuder på härliga minnen från sommaren. Snart ska jag uppdatera med lite bilder på lillebror också. Världens vackraste barn, precis som storebror Olle.

Förlossningen

Så hur gick förlossningen då?
I torsdags åkte Ante iväg efter lunch för att jobba. Jag tog sparken till affären och sedan vidare till förskolan för att hämta hem Olle. Väl där skulle jag böja mig ned och ge honom en kram då jag känner att vattnet går. Olle hoppar på sparken och vi börjar röra oss hemåt. Ringer Ante som snabbt åker från jobbet. Mamma kommer för att ta hand om Olle en stund och min bror och svägerska skjutsar honom sedan vidare till moster där han vill spendera natten.

Vattnet hade som sagt gått och eftersom förlossningen med Olle gick så pass snabbt gick jag bara in och böt kläder så åkte vi mot Sunderbyn direkt. Ringde dit och informerade om läget och fick prata med en mindre trevlig kvinna som tyckte att det var ytterst onödigt att vi skulle komma dit med en gång. Hon informerade även om att det minsann inte fanns någon plats på BB för oss. Nå ja, vi struntade i hennes ord och åkte såklart upp ändå.

Väl framme var klockan 14.30 och det gjordes en CTG som visade två minuter mellan värkarna. Jag var öppen tre centimeter och livmoderhalstappen var nästan helt borta. Vi gick till cafeterian och åt smörgås och andades genom värkar. Dryga timmen senare återvände vi till förlossningen och ännu en CTG som nu visade ungefär lika täta värkar. Nu kändes de desto mer och jag fick pausa i samtalen under värkarna. Jag och Ante hade det, onda värkar till trots ganska mysigt där i förlossningssalen. När värkarna var riktigt onda informerade jag dock Ante om att det inte blir några fler barn för oss. Två skulle minsann få räcka.

Värkarna blev mer och mer plågsamma och jag kämpade med andas ut dem. Jag var nu öppen åtta centimeter och bebisen hade inte riktigt sjunkit ned i bäckenbotten så det skulle vara en liten stund kvar. Barnmorskan sätter en nål på min hand och förbereder och sätter en skalpelektrod på bebisens huvud och vänder sig sedan om för att skriva anteckningar. Då ser Ante hur skalpelektroden rör sig utåt och när barnmorskan vänder sig om ringer hon genast på förstärkning eftersom krystarbetet har startat. Klockan 19.29, tre krystvärkar och ungefär tio minuter efter jag var öppen åtta centimeter hade jag lilla Svante i famnen. Världens vackraste precis som sin storebror. Sammanlagt tog förlossningen sex timmar från det att vattnet gick och ungefär fem timmar från det att jag började känna av svaga värkar. En väldigt intensiv och smärtsam men snabb förlossning, precis som med storebror. Jag gjorde precis så som jag hade planerat och lyssnade på kroppen och dess signaler. Andades genom värkarna och lät kroppen arbeta. Jag klarade mig utan smärtlindring även denna gång och anledningen är helt enkelt bara så att jag känner att jag fixar det utan.

En vecka senare myser vi hemma. Återhämtar oss och tar hand om varandra. Olle är en stolt storebror och mycket rädd om lilla Svante. Jag känner mig som världens lyckligaste människa tillsammans med mina fina killar.









Om jag fortfarande står för mitt uttalande om att det inte blir fler barn?
Absolut inte. Jag är övetygad om att jag vill ha minst en liten till...

Älskade barn

Så kom han äntligen. Lillebror Svante. Den 16/2 kl 19.29 föddes vårt andra mirakel till världen. Nu sitter jag här. Med min bebis på rätt sida om magen och förundras över denna omedelbara kärleken. Nu är vi fyra i familjen och ingenting känns mer rätt. Tänk att man kan skapa sig en sådan självklar plats i världen på mindre än fyra dagar...
Älskade Svante, tack för att just du ville komma till oss. Du delar mitt hjärta med din bror och jag älskar er över allt annat. Ni är mitt liv älskade barn <3